Hundra mil

Tack för den här tiden

2010-07-10T08:23:00.002+02:00

Härmed har jag beslutat mig för att lämna bloggen. Tack snälla underbara ni för allt ni gett mig. Utan er och utan den här bloggen så hade jag inte varit den jag är idag.
Massa kramar och kärlek till er!

Besök gärna min kost och träningsblogg

Familjen i ett nötskal

2010-07-09T20:50:00.002+02:00

Äntligen semester! Fattar ni?? SEMESTEEEER =) Hur underbart är inte det på en skala????

Idag ville jag njuta, bara njuta, av att ha semester. Skulle till en kompis efter jobbet men sen ville jag bara vara hemma och ha lite lugn och ro. Ville vara själv. Skrev ett sms till syrran att jag vill vara själv ikväll och att jag varken vill ha några telefonsamtal, sms eller besök. Jag hoppades på att hon skulle fatta galoppen. Men när jag hade skrivit det så var sms:andet igång. När jag kom hem från min kompis så la jag mig i sängen och somnade. Stängde av telefonerna innan. När jag vaknade och kollade telefonerna så hade hon ringt en gång och sen skickat ett sms där hon frågade om hon fick komma upp och lämna pengar som jag skulle ha. Min familj i ett nötskal. Dom gör alltid tvärtemot mot vad jag vill! Min syster må vara förståndshandikappad men hon är inte dum i huvudet så hon förstår innebörden av att vara ifred.
Min övriga familj är ju likadana. Om jag säger att jag stänger av telefonerna och vill vara ifred så ringer dom av bara fan. Hade jag inte sagt något till min syster idag så hade hon garanterat varken ringt eller sms:at.
Jag funderar på att byta nummer och flytta till hemlig ort. I höst flyttar jag i alla fall en liten bit här ifrån, dock i samma stad och inte alls så hemligt som jag hade önskat. Men man kan inte få allt. Det ska bli så skönt att flytta så jag kan knappt vänta.
Ska lägga mig och läsa lite nu och fortsätta min ensamkväll som jag bara njuuuuuter av =)

Besök gärna min kost och träningsblogg

Nytt inlägg

2010-07-09T08:06:00.000+02:00

Nu finns det ett nytt inlägg i den låsta bloggen

Besök gärna min kost och träningsblogg

Nattsudd

2010-07-09T02:20:00.002+02:00

Vaknade kl. 01.30 och har inte somnat om som man märkas. Duktigt Maria. Jag misstänker att jag tar min kväöllsmedicin lite för tidigt och att det är därför jag vaknar mitt i natten TROTS att det står att man ska ta den typ kl. 20. Men nu under semestern så kommer det garanterat bli ändring på det =)

Igår var jag hemma hos Jennie. Dom hade det så himla fint och mysigt så där skulle jag kunna leva känner jag. Ingen stress och man kunde bara vara.
Innan vi åkte hem till dom så åkte vi och hämtade hennes fyraåriga dotter Fanny på dagis. Det var den livligaste och pratgladaste tjej jag har träffat tror jag, men SÅ underbar. Nästan med en gång när vi kom så fick jag en teckning av henne. När vi sen gick så dröjde det inte många minuter innan hon lade sin lilla hand i min och vi gick bredvid varandra. Sen var jag "hennes" hela kvällen. Hon skulle visa varenda lilla pryl i hennes underbart fina rum, hon skulle sitta bredvid mig vid matbordet och jag skulle leka med henne och hoppa studsmatta. Till sist fick Jennie och jag säga att vi ville prata lite så Fanny fick leka lite själv. men det var en helt underbar liten tjej. Inte alls så där självupptagen som många barn kan vara utan hon även uppmuntrade mig och berömde mig när jag försökte vicka på mina höfter i en rockring. Då utbrast hon "Bra! Du kunde!" Jag älskade henne från första stund.

Ska se om jag kan somna om nu så jag klarar av sista arbetsdagen innan semestern. ÅÅÅÅÅ kan knappt vänta. Ska uppdatera den låsta också men det får bli när jag sovit lite till och aknske efter jobbet. Får se när jag får tid.

Besök gärna min kost och träningsblogg

Uttråkad

2010-07-07T17:48:00.002+02:00

Är så förbannad uttråkad nu så jag blir helt deprimerad. Önskar att klockan kunde gå lite fortare så man fick gå och lägga sig snart. Vill sooooova!!!! Vet inte riktigt vad jag ska göra. Pappa skulle ringa efter kl. 18 så skulle vi åka ut en sväng, men jag vet inte om jag vill längre. Tycker bara allt är tråkigt. Men har jag lovat så är det bara att göra det.
Skulle hem till jennie imorgon efter jobbet men hon har inte hört av sig och jag vill inte höra av mig till henne och tjata hela tiden. Får se om hon hör av sig ikväll eller imorgon, annars drar jag hem till Lonni imorgon kväll.
Vad ska jag göra med mitt liv?? Just nu händer ingenting och jag känner mig tung och tom i huvudet på samma gång, hur är det möjligt????

Besök gärna min kost och träningsblogg

Vad mycket konstiga saker jag är med om

2010-07-07T15:52:00.002+02:00

När det ringer på min dörr så brukar jag först titta i titthålet om jag känner igen personen och gör jag inte det så brukar jag inte öppna. Nyss ringde det på dörren och personen knackade också samtidigt som den ringde på, därför trodde jag att det var någon jag kände. Jag tittade i titthålet i alla fall och kände inte igen personen. Han hade en grön tröja på sig och stod med något papper. Jag öppnade, mest för att folk ska sluta komma och ringa på min dörr. Det stod Min el på tröjan. Han började babbla om elräkningar och att folk i området har klagat. Plötsligt så dyker det upp en annan kille från ingenstans, han hade likadan tröja på sig som den andra killen. Dom försökte få mig att gå in och hämta min senaste elräkning men efter allt man har hört om människor som har ringt på hos folk och gått in och tjuvat så ville jag inte lämna dörren. Han sa att från och med den 1 oktober så skulle något ändras som gjorde att vi skulle få lägre elräkning. Efter att han babblat på om det lite grann så sa jag "Jag flyttar den 1 oktober". Då vände han sig mot den andra killen och sa "Jaha, men var det oktober eller var det september?" varefter killen svarade "Det var nog september". Haha visserligen för att jag är blondin men så jävla dum är jag inte. Hos mig kommer dom inte in i alla fall och det var sista gången jag öppnade åt en främmande människa.

Besök gärna min kost och träningsblogg

Update!

2010-07-06T21:13:00.000+02:00

Nu finns det ett nytt inlägg i min låsta blogg

Besök gärna min kost och träningsblogg

Saknar...

2010-07-06T18:45:00.002+02:00

Ibland kan jag sakna mina föreläsningar jag hade. Det är nog inte många som skulle tro på att jag haft föreläsningar eller att jag ens skulle klara av något sånt. Men joho då! Jag minns den tiden som väldigt nervös men samtidigt är det ett ljust minne. Jag var väldigt stolt över mig själv efter föreläsningarna och jag fick respekt och positiv respons. Jag svävade på moln för att det var något som fick mig att växa som människa och nå nya höjder. Jag tror aldrig jag kommer föreläsa igen men ibland kan jag sakna det och sakna den känslan det gav att stå där framme inför ca 15-20 pers och berätta om mitt liv och mina erfarenheter och också vad det har gjort med mig. Självklart har det gett människor mer förståelse för min situation så efter varje förläsning så har mitt liv känts något lättare, åtminstone för en tid innan verkligheten kommer ikapp mig igen.
Jag har fått människor att gråta, svettas, ge dom gåshud. Kanske har även en ochannan bara tyckt att det har varit trams men inget som har nåt fram till mig trots nästan 10 föreläsningar.
Att jag kom att tänka på detta nu var att när jag städade i söndags så hittade jag mappen där jag förvarar punkterna till föreläsningarna i och då kom minnena tillbaka. Jag kände mig så bra när jag föreläste för det var något jag visste något om så jag visste vad jag pratade om.
Men som sagt, det blir nog ingen "professionell" föreläsare av mig. Jag får helt enkelt nöja mig med att bevara minnena inom mig och ta fram dom när jag behöver lite extra styrka och lite extra självförtroende. Jag klarade någonting som de flesta aldrig ens skulle försöka utsätta sig själva för och det är jag så förbannat stolt över.

(Den gången då jag gick upp i aulan och pratade inför hela skolan är jag också stolt över men prestationen var väl ändå inte den bästa =) )

Besök gärna min kost och träningsblogg

Måste avreagera mig

2010-07-06T09:02:00.003+02:00

Egentligen är jag lite sen, ska iväg och jobba men har inte ens ätit frukost än, kanske skiter i det för en gångs kull.
Igår när jag kom hem så hade jag ett meddelande på min telefonsvarare, en kvinna från hälsocentrealen som bad mig ringa dom. Jag förstod inte varför jag skulle ringa dom men bad dom om det så gjorde jag det också. Så alldeles nyss ringde jag, knappade in mitt nummer och ca 5-10 minuter senare så ringer dom upp. Jag hör att det är samma kvinna från min telefonsvarare men det sa jag inte.
"Det är Maria", sa jag när jag svarade
"Ja, hej det här är från hälsocentralen"
"Ja, det var någon från er som hade ringt mig igår och bett mig ringa upp och jag vet inte riktigt vad det gäller"
"Jaha, jag har inget namn, inget telefonnummer och Maria säger inte mig så mycket"
Ursäka då kärringjävel! Gav henne mitt personnummer som hon knappade in.
"Du finns inte ens registrerad hos oss"
Jag tänkte för mig själv; nej det förstår jag när man får sånt bemötande, då väljer man liksom inte att gå på en sån vårdcentral
"Varför skulle vi ringa dig?"
"Ja det undrar jag också"
"Men hur vet du att det var frås oss då?"
"Det var ett meddelande på min telefonsvarare" JÄVLA IDIOT! Vilken planet kommer hon ifrån??
"Men vad sa personen då?"
"Att ni hade sökt mig och att jag skulle ringa det här numret"
"Jaha, men du finns inte ens registrerad hos oss så då är det inte så mycket att göra åt"
MEN FÖR FAN! RING MIG INTE MER DÅ! Tacka fan för att jag inte finns registrerad hos dom, det kommer aldrig hända heller.

Besök gärna min kost och träningsblogg

Samtal med E

2010-07-05T18:53:00.002+02:00

Jag åkte från jobbet kl. 14.30 idag för att jag skulle till E. Det var tur att jag åkte så tidigt för jag hade skrivit upp kl. 15.15 men hon hade skrivit kl. 15 så jag kom dit prick 15.
Det var ett väldigt jobbigt samtal som först kom att handla om begravningen givetvis men sen även om andra grejer. Vi tolkade drömmar. En dröm om ett lejon som jag klarade av att tolka rätt bra själv. Sen även en dröm jag hade i går natt om jobbet. Jag drömde att jag strulade till det på jobbet så jag till sist inte fick vara kvar längre. Ingen ville ha mig där så jag stod utan jobb och utan pengar. E sa att det var bara en känsla jag hade och inget som var verklighet. Får hoppas att det stämmer =)

det jobbigaste var ändå mot slutet av vårat samtal då vi pratade om gamla jobbiga saker som jag inte riktigt fått bearbeta eller jobba med. Jag blev tystare och tystare och sjönk in mer och mer i mig själv. Till sist sa jag "Jag känner att jag försvinner bort, jag blir så konstig i huvudet" E frågade då hur det kändes i kroppen, det var mycket lättare att beskriva än att beskriva hur det kändes inuti mig för där kändes det bara tomt. Kroppen däremot kändes stel och tung. E sa att hon såg på mig att jag blev stel, tyst och tittade ner i golvet och att det kom från mina upplevelser som vi pratade om. Hon tycker jag ska bli arg och få ut mina aggressioner men hos henne finns det inte mycket att bli arg på. Visserligen blir jag arg på sånt jag har varit med om i mitt liv men jag är så van att tvingas försvara mig och bli arg på människor som inte förstår. Men hon förstår, allt!

Efter samtalet med E så åkte jag och tränade. Jag kunde inte få ur huvudet hur jag hade varit när jag satt där; tyst, insjunken och "borta". Jag minns när jag blev så hos A. Hon blev förbannad, sa att det inte var så kul att prata med mig när jag inte sa något och att jag behövde rannsaka mig själv. Jag ville inte att även E skulle bli arg på mig och att hon skulle lämna mig eller tycka jag är jobbig, så för bara en stund sedan skrev jag ett sms till henne och bad om ursäkt för att jag hade varit så tyst och konstig och skrev att jag ska försöka bättra mig. Hon svarade rätt snabbt och skrev att det var helt okej, att hon inte alls tyckte jag var konstig. Hon kommer garanterat ta upp det nästa vecka men jag hoppas att hon gör det (om inte hon gör det så gör jag det) för jag känner ett starkt behov av att få berätta vilken terapi jag är van vid. Att jag är van vid att få försvara mig, att man flyger på mig, att jag inte får känna, tycka och tänka vad jag vill och att man inte tar mina känslor och upplevelser på allvar. Jag måste få berätta det för att ha en chans att känna mig lite trygg i den här terapin.
E sa också under vårat samtal; Du måste inse Maria, att du inte tillhör din familj, att du är på väg att växa åt ett helt annat håll. Jag vet att hon har SÅ rätt men att inte tillhöra någon familj känns som att bli lämnad kvar, ensam, i skogen och inte hitta hem.

Besök gärna min kost och träningsblogg

Ett tungt avsked

2010-07-03T22:54:00.003+02:00

Igår var då dagen då min kära vän Michael skulle begravas. Jag grät när jag fick reda på att han hade avslutat sitt liv men sen dess har jag inte gråtit. Kanske för att det har känts så overkligt och svårt att ta in.
Gårdagen började med att jag fick reda på att Mickes mamma som jag hade sett fram emot att träffa så mycket dessvärre hade avlidit under natten. Jag tror att det var fler än jag som trodde att hon skulle orka härda ut tills efter begravningen men dessvärre gjorde hon inte det. Så under begravningen igår blev det dubbel sorg.
R.I.P Micke Wallin och Margot Wallin <3
Nu har ni mötts igen. Jag hoppas att ni har det bra där ni är nu, att era änglavingar omfamnar varandra och att ni båda är utan smärta.
Det hölls en tyst minut för Margot i början av begravningen. Efter det minns jag faktiskt inte så mycket. Minns nästan inget av det prästen sa. Det enda jag minns är hur alla, en efter en, bröt ihop, inklusive jag själv, jag hörde alla snyftningar och försökte själv att stoppa gråtens framfart. Elenor satt bredvid mig och grät hon också och gav mig näsduk efter näsduk.
Jag minns också när jag precis hade kommit in i kyrkan och hade suttit i bänken några minuter. Då kom det fram en tjej och gav mig en lång kram. Det var en släkting till Micke. Den kramen betydde så mycket och den fick mig att känna mig välkommen.

Att se kistan längst fram gjorde att allt kändes mer verkligt. Han låg verkligen där i och han var borta för alltid. Det enda jag tänkte var "Det här är inte rättvist! Jag har gått igenom väldigt mycket skit och elände men jag hade hellre gått igenom allt det en gång till istället för att begrava min kompis, för man ska inte begrava sin kompis i den här åldern". Jag kände mig så arg när jag satt där. Arg på Micke för att han hade valt den utvägen, arg på mig själv för att jag kände mig arg..... Men denna ilska gick snart över i enbart sorg och jag kände verkligen med hans familj och släkt som dessutom hade förlorat ännu en familjemedlem bara några timmar tidigare. Den släkten måste ha en styrka av järn fast man kanske är tvungen att orka när det väl händer.

När det var dags att ta farväl av Micke och lägga rosen på den vita kistan så totalt brast det, och inte bara för mig utan för de flesta av oss som var där. Om jag kände att det hade brustit några minuter innan så var det ingenting mot vad det gjorde när jag stod där, lade på rosen och drog mitt finger över kistans kortsida. Jag satte mig i bänken igen, lutade mig framåt och släppte ut alla tårar och sorg. Elenor satt bredvid mig och lade sin arm över min rygg medans jag lade min ansikte i mina händer och grät häftigt.

Det var absolut det värsta jag har gjort i hela mitt liv och som sagt, jag hade hellre gått igenom allt en gång till, eller tusen gånger till, istället för att begrava min kompis.
Efter begravningen då alla hade gått ut så gick jag fram till samma tjej som hade gett mig en kram tidigare (Anna) och gav henne en kram. Tyvärr var jag tom på ord. Jag sökte men fann inga men jag hoppas att jag med den kramen ändå kunde förmedla något stöttande och positivt. Jag kände en hand på min arm som kom från en kvinna bakom mig. hon sa "Vad fint du skrev i tidningen Maria". Anna lade till "Det var jättefint. Det har hjälpt mig jättemycket" Med dom orden så vet jag att jag har uppnått det jag ville med den insändaren. Alla dom här orden som kommer till mig går rakt in i hjärtan och etsar sig fast där. Jag känner mig varm hela jag och jag önskar att min släkt hade varit full av samma värme och kärlek. Men jag är glad och tacksam att det finns såna fina människor som kan ge en så mycket fast att dom inte vet om det själva. Dom orden och kramarna jag fick igår sitter kvar i mig än och jag tar fram det, tänker på det och känner vid det hela tiden.

Micke var en speciell kille med ett enormt stort hjärta och efter begravningen igår så förstår jag vart han fick sitt stora hjärta ifrån.

Besök gärna min kost och träningsblogg

Saker säljes på grund av flytt

2010-07-02T03:31:00.005+02:00

Jag behöver fortfarande få saker sålda. Anledningen är att jag ska flytta till en etta (bor nu i en tvåa) och får omöjligt plats med all skit jag har samlat på mig. Finns mer som jag inte har tagit kort på än- Än jädra massa kläder sopm jag nog får lägga ut på tradera.
Men här kommer lite bilder som ni sett förut

Besök gärna min kost och träningsblogg

Ursäkta min oförskämda frånvaro

2010-07-01T17:27:00.004+02:00

Nu har jag hållit mig borta från bloggen i flera dagar. Inte riktigt likt mig. Lovade att jag skulle skriva i den låsta i tisdags men inte heller det gjorde jag.
I måndags var det minst sagt kaos i min lilla hjärna och jag orkade inte tänka. Jag satt hos E och pratade jobbiga minnen och upplevelser och grät ett par skvättar. Jag kan bara vara mig själv där, slappna av och låta känslorna komma. Hon ifrågasätter aldrig, hon säger aldrig att jag känner fel utan oavsett varför jag är förbannad och ledsen så säger hon "Jag förstår att du är arg och ledsen" Det är inget konstigt. Måndagens samtal började dock med att vi pratade om mina känslor kring att vi bara har 10 gånger på oss. Hon sa att hon ska sluta efter det så därför kan jag inte ha mer än 10 gånger. MEN hon bestämde sig inte för att sluta förrän i torsdags så jag började då undra vad hennes tanke var från början med att vi bara skulle ha 10 gånger. Det kom snart fram. A hade pratat med henne och sagt att det bara behövdes en kort period och sen hade A sagt att hon och jag fortfarande har kontakt vilket hade fått E att tro att vi fortfarande har en terapeutisk kontakt när det i själva verket bara handlar om sms-kontakt lite då och då. Jag sa att det kändes surt att A skulle lägga sig i om hur min och E:s kontakt skulle se ut. Sen pratade vi om mina känslor kring detta med att jag inte skulle få gå hos henne längre. På något sätt låste jag mig, kanske för att jag har varit med så många gånger förr. E sa att hon förstår om jag är arg och besviken på henne och att jag har all rätt att vara det. Det känns så skönt att slippa förbereda mig på försvar och fight fast jag gör det ändå av ren vana men innerst inne vet jag att det inte behövs för E förstår utan att jag behöver förklara och bevisa något.
Vi diskuterade också andra saker som jag inte kan ta upp här av olika anledningar.

Imorgon är det begravning för min kära vän. Behöver jag säga att jag inte ser fram emot det?? Jag är ändå säker på att det kommer bli en fin begravning med många fina minnen som kommer passera våra näthinnor, mycket fina blommor och massa med kärlek från hans vänner och familj. Kyrkan kommer fyllas av kärleksfulla människor och det känns ändå som en fin grej att få vara en del i det. Jag är glad över att ha fått vara en del av Mickes vänskapskrets. Det finns inga ord som kan beskriva hur hans bortgång har påverkat hela hans omgivning. Imorgon får vi ta ett sista farväl, eller ett "Hej igen! Det var länge sen sist", det beror på hur man ser det. Jag vägrar nog inse att det finns ett slut. Oavsett om vi är fysiskt närvarande eller inte så vill jag ändå se det som en fortsättning på det som har varit. Micke kommer alltid finnas med oss och kommer alltid att fortsätta beröra hans vänner och familj. Du är inte borta Micke, du är här, alltid!

Besök gärna min kost och träningsblogg

Uppdaterat!

2010-06-26T19:20:00.000+02:00

Nu finns det ett nytt inlägg i den låsta bloggen

Besök gärna min kost och träningsblogg

Böcker säljes

2010-06-25T22:44:00.007+02:00

Nästa steg i min flyttrensning är att sälja lite böcker så är det någon som är intresserad av någon av böckerna så är det bara att hojta. De flesta av böckerna har jag läst och gillar skarpt, några få har jag inte alls läst trots att intresse har funnits, och några enstaka gillade jag inte så värst. Men smaken är ju som baken som bekant =) Men de flesta gillar jag väldigt mycket och det har nog med mitt stora intresse för självbiografiska böcker att göra. Därav anledningen till att de flesta är verklighetsbasserade.
Till er som tror att ni ser i syne när ni kollar bilderna: Det gör ni inte! Jag har två likadana Anne Holt-böcker =)
Priser
Pocket: 25:-
Inbundna: 50:-
Priserna är exkl. frakt ifall jag måste skicka dom.

Pocket

Inbundna

Besök gärna min kost och träningsblogg

Nystart

2010-06-25T10:19:00.002+02:00

Jag behöver en nystart i mitt liv känner jag. Jag är trött, orkeslös och mitt liv känns rätt torrt och trist. Vill att det ska hända något, roliga saker. Jag är trött på att stampa på samma ställe hela tiden. Jag vill utvecklas och göra framsteg men nu känns det som att jag bara står stilla och inte vet hur jag ska ta mig framåt. Jag kanske har skämt bort mig själv genom att göra stora framsteg i princip hela tiden men nu har jag liksom fastnat. Jag mår inte så fruktansvärt dåligt, jag är bara uttråkad. Bloggen känns tråkig också men jag vet inte riktigt hur jag ska få den att utvecklas.
Men upp med humöret! Idag ska jag till Anne, Jocke, Tim och Melvin och ha hur mysigt och roligt som helst. När jag är där så brukar jag verkligen leka av mig. Jag brukar ha vattenkrig, hoppa studsmatta, spela "mjukistennis" och jaga barn som nästan kiknar av skratt. Jag håller igång i flera timmar i sträck, men det är så roligt och så skönt att trötta ut mig. Jag brukar känna mig så nöjd och glad när jag åker därifrån.
Idag ska pappa skjutsa dit mig och kanske hämta mig också. Snällt av honom =)

Besök gärna min kost och träningsblogg

Uppdaterat

2010-06-24T21:38:00.000+02:00

Den låsta bloggen är nu uppdaterad!

Besök gärna min kost och träningsblogg

En underbar dag!

2010-06-24T17:25:00.002+02:00

Idag har det varit varmt och skönt och på jobbet har allt rullat på och jag kände mig väldigt effektiv.
Det blev lite ändrade midsommarplaner så jag bunkrade upp med MASSA godis, läsk, glass och jordgubbar och var beredd på att fira midsommar själv. Men då klev Anne fram som en räddare i nöden och erbjöd mig att komma dit, nice =) Dom bor i hus och jag älskar verkligen att vara där på somrarna för det är en sån frihetskänsla. Dessutom så brukar det i princip alltid vara fint väder när jag är där. Hoppas på att ha vädergudarna med mig imorgon också =)
Efter jag pratat med Anne idag så gick jag ner på stan och köpte present till Tim som har fyllt 8 hela år. Dessutom så köpte jag även godis till både Tim och Melvin. Jag brukar alltid köpa godis till dom när jag kommer och vid det här laget så är dom väl medvetna om det och då känner jag att jag inte kan bryta en sån tradition =) Nu får dom godis till en hel förbannelse...

Skulle behöva städa här men vem orkar det liksom? Behöver nog flytta snart så jag får bort lite bråte.
Igår fikade jag med en tjej från Överum. Jag har aldrig direkt umgåtts med henne men jag visste ju vem hon var och hon visste vem jag var. I Överum känner alla alla =) Vi är vänner på facebook och i helgen frågade hon om vi kunde ta en fika någon dag. Så igår var vi ute. Var helt underbart och det kändes som att vi hade känt varandra hela våra liv. Vi hade lätt att prata med varann och vi skrattade en del. Hoppas hon kände likadant.
Jag har typ fått inpräntat att alla överumsbor hatar mig så därför blir jag extra glad när motsatsen bevisas. Jag hoppas på många fler fikastunder med henne =)

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt att jag inte svarat era kommentarer men jag har haft häcken full hela veckan med kompisträffar, kalas, bakning, jobb osv. Jag har inte ens hunnit med att träna. Dock så har jag läst era kommentarer och jag blir så glad så jag nästan blir tårögd när jag läser era fina och uppmuntrande ord. Ni är guld värda för mig.
Nu har jag dock lite tid så jag ska kika runt hos er nu.

Besök gärna min kost och träningsblogg

Ett kort inlägg

2010-06-24T09:00:00.002+02:00

Nu blir det ett väldigt kort inlägg. Ska göra mig ioprdning för att åka till jobbet och STÄDA en dag som denna =( Men men, bara bita i det sura äpplet och hoppas på att det blir varmt och görr i helgen också så även jag får njuta av lite solbränna.

Sen jag började hos E så har jag börjat drömma väldigt mycket. Första drömmen efter jhag började hos henne minns jag än. Ett lejon gick förbi mig och jkag stod väldigt stilla, stel som en pinne, och var rädd för att lejonet skulle titta på mig, det gjorde han inte så jag var lättad. Jag tror att det lejonet symboliserar min mamma för när jag var liten så var jag rädd för att hon skulle titta på mig, framför allt när hon var arg. Då var det farligt! Då stod jag stel som en pinne, räknade till 3 innan jag på mitt tystaste sätt smög därifrån utan att hon skulle höja blicken. Oftast lyckades jag för jag var ju ingen för henne.
Sist jag var hos E så drömde jag på natten att jag sov och varje gång jag vaknade så vaknade jag helt skräck- och panikslagen av värsta åskvädret. Det lustiga i kråksången var att jag var den enda som hörde åskvädret.
Ska nog ta med dessa drömmar till E på måndag så får hon lite att bita i =) Första drömmen är ju som sagt rätt uppenbar, men den andra vet jag inte riktigt.

Igår natt drömde jag om jobbet. Att alla fick tillbaka asmycket på skatten, utom jag som fick restskatt. Ooooooorättvist!

Back to work! Hoppas ni får en underbar och solig dag!

Besök gärna min kost och träningsblogg

Till salu!

2010-06-23T07:58:00.002+02:00

Besök gärna min kost och träningsblogg

Ibland är jag så skör

2010-06-22T21:21:00.002+02:00

När jag åkte hem från jobbet så träffade jag min gamla dietist som jag hade för några år sedan. Trots att vi bor väldigt nära varandra så ses vi aldrig. Det var ett par år sedan vi sprang på varandra.
Jag ville säga till henne att jag gått upp massor i vikt. Jag har verkligen längtat efter att få springa på henne så jag kan visa upp mitt nya jag. Jag berättade för henne att jag gått upp MASSOR i vikt.
- Inte massor väl? Hennes blick vandrade från tårna och upp till mitt huvud och sen samma väg tillbaka.
- Jo nu väger jag 56 kg!!
- Oj, det är ju jättemycket, sa hon lite ironiskt.
Ja, det är jävligt mycket....för mig!! När jag hade den dietisten så vägde jag 40-45 kg och nu väger jag 56 kg. Jag trodde hon visste bättre än så. Det är inte så att jag hade henne i en månad och att hon sen därför inte minns mig. Nej, jag hade henne i säkert 3 år och vi hade en väldigt nära relation, så hon minns mycket väl.
Jag är fortfarande inte lyckligare för att jag är smal.

Har varit hos mamma och firat henne nu, där jag också fick höra en och annan kommentar. Bl.a. att jag äter som en höna och att jag pickar i mig maten. FUCK YOU! Hade jag inte haft så mycket förstånd som jag har så hade jag, medvetet, hamnat i bulimiträsket bara för att visa att jag också kan vräka i mig mat. Men jag är bättre än så och förtjänar mer än det. Jag äter knappast mer för att jag får höra såna kommentarer, snarare tvärtom.

Har i alla fall fått höra en väldigt fin kommentar av en kompis idag. Jag var hos Maria och lilla Moa på 2 månader låg i min famn och sov. Hon var vaken några korta stunder och då passade jag på att prata lite med henne.
Maria tittade på mig med ett leende när jag pratade med Moa och säger sen "Du kommer i alla fall bli en bra mamma den dagen du får barn" Det värmer verkligen att höra nåt sånt fint. Det väger upp allt negativt jag har känt idag, flera gånger om...

Har ont i huvudet så ska snart sova.

Besök gärna min kost och träningsblogg

Scrapbooking säljes

2010-06-20T22:52:00.007+02:00

Då jag varken har tid eller motivation till att scrapbooka längre så har jag nu tänkt att göra mig av med allt sånt och jag tänkte börja här på bloggen. Har vi någon liten pysselmamma som läser min blogg kanske och som vill köpa lite grejer?? :) Ni andra får givetvis köpa också.

Här är det jag säljer. Alla priser är exkl. frakt ifall jag måste skicka iväg det.

En väska full av diverse tillbehör (500:-)

En annan liten väska som är full med papper och bokstäver (250:-)

Inspirationstidningar (50:-/st eller 250:- för alla 6)

Två stycken mönstersaxar + ett skärverktyg med utbytbara blad. Paketet till skärverktyget är öppen men ej använd. (15:-/st)

En pärm med inspiration som jag helt enkelt skänker bort. Ska jag skicka den så får ni endast betala frakten.

Om det är något som är av intresse så får ni gärna kontakta mig, antingen mail maria_malmgren@tele2.se eller kommentera detta inlägget eller om det finns något annat sätt =)
Det kan hända att jag rotar fram fler saker men jag börjar med dessa.
Besök gärna min kost och träningsblogg

Så satans klantig!!!

2010-06-20T20:48:00.002+02:00

Jag blir så förbannat trött på mig själv! Jag är så klantig och värdelös. Visserligen så har detta aldrig hänt förut under denna 5-årsperiod men ändå blir jag så förbannad på mig själv för att jag gjort denna miss. Jag hoppas att natten kommer funka bra och att jag kommer kunna jobba till 100% imorgon. Jag och chefen har lite överenskommelser så hon har sagt att jag kan ta ledigt om jag behöver, men jag tror inte att jag kan kontakta henne kvällen innan direkt.
Bara vetskapen gör att jag mår mycket sämre och är frustrerad. Åååå att jag aldrig kan göra något RÄTT och BRA!
Nu ska jag sova och försöka glömma detta.

Kram och godnatt!

Besök gärna min kost och träningsblogg

Dålig!

2010-06-20T13:15:00.002+02:00

Skulle egentligen ha åkt med syrran och pappa och köpt jordgubbar och pizza nu. Sitter här med skorna på. Tyvärr så fick Sara och pappa åka själva för jag blev dålig i magen. Det händer ju ytterst sällan nu för tiden så jag kan bjuda på det =) Tack och lov så har jag en snäll syster som t.o.m. erbjuder sig att åka utan mig. Så hon fick min plånbok, skulle ta ut pengar åt mig och sen köpa allt. Snäll hon är =)
Har lite ont i magen också fast det känns inte som den vanliga magvärken. Hoppas det släpper snart. Ska fixa lite här nu innan hon kommer tillbaka.

Förresten, ställde mig på vågen imorse och nu väger jag 56.2 kg Weeeeeeee!!!! =)

Besök gärna min kost och träningsblogg

En dag full med aktiviteter

2010-06-20T00:21:00.002+02:00

Imorse var jag hurtig nog och tog mig till gymmet för ett skönt träningspass, men efter en stadsrunda så klart =)
Sen var det bara hem och äta och duscha och sen dra iväg och möta Eva och Jonna. Vi skulle åka till Lysingsbadet och spela långgolf. Var hur kul som helst. Sen hem igen och göra sig iordning och dra till Eva för en liten festkväll.
Det blev dessvärre ingen utgång för min del för jag var alldeles för trött, och är fortfarande så ska snart slänga mig i sängen
Känslorna under dagen har varierat kraftigt. Ungefär som vädret ibland när det är först soligt, sen regn strax efter för att sedan övergå till både sol och regn samtidigt. Kan någonting göra en mer förvirrad??
Dagens känslor väljer jag dock att hålla borta från bloggen.

Sprang på Jennie på Kvantum igår. Hon sa att hon skulle höra av sig till mig, inte nästa vecka men veckan efter så skulle jag få komma hem till henne *me like*
Jag ser så mycket fram emot att få komma dit. För mig kommer det vara semester. Ingen stress, ingen press och bara få vara den jag är. Jag vill ha flera såna tillfällen.

Det finns bilder från dagen men dom lägger jag ut imorgon för nu ska jag SOOOOOOOVA!!!

Besök gärna min kost och träningsblogg

Samtal med E

2010-06-17T19:49:00.003+02:00

Var hos E idag efter jobbet. Vi kom in på mitt lilla shoppingberoende jag kan ha ibland. Hon sa att jag kunde rensa ur garderoberna och de kläder jag ändå aldrig använder skulle jag lägga ut på Tradera. Jag blev dösugen på det så gick raka vägen hem och började rensa. Har hållit på ett tag men är långt ifrån färdig, får fortsätta imorgon.

Ibland känner jag att det är för bra för att vara sant. Hur kan någon förstå precis allt som E gör?? Jag som har fått skrika, tjuta och skada mig själv och ändå har ingen förstått hur jag har mått. Nu räcker det med endast ord och kroppsspråk. Är det ännu en fälla eller finns det såna människor??
Jag kan berätta att jag inte litar på henne och hon förstår. Jag kan berätta varför jag är så arg ibland och hon förstår. Jag kan berätta varför jag har skadat mig själv och hon förstår. Men det finns en sak hon inte förstår och det är mitt självförakt. Hon förstår vart det kommer ifrån men hon förstår inte hur jag kan tycka att jag är så ful och värdelös när inte hon tycker det.

Vi pratade också om saker som jag inte kan skriva om här men orden ekar fortfarande i mitt huvud och jag kände/känner mig så äcklad.
Hon sa att vi skulle träffas 10 gånger. Det får mig att känna panik, att jag inte vill öppna mig för jag kommer ändå bli lämnad inom en väldigt snar framtid. Det får mig kanske att hålla tillbaka. Varför inte bara ta allt som det kommer?? känner jag mig färdig om 10 gånger, visst, that's fine! Men spelar det egentligen någon roll om vi håller på 10 gånger eller i 2 år? Huvudsaken är väl att jag blir klar med mitt förflutna och mina känslor.
Men inget ont om E. Hon är schysst för att vara vuxen och hon förstår. Skulle jag berätta om mina panikkänslor och separationsångest så skulle hon säkert förstå.

Hon sa till mig att allt som händer på jobb, i familjen, med vänner etc. inte faktiskt bara är mitt fel utan att alla har ett ansvar. Men varför är det då alltid JAG som måste be om ursäkt och säga att JAG ska förändra saker och att JAG ska tänka på saker?? Varför kan ingen säga det till mig, "Förlåt Maria, jag ska försöka tänka på det i fortsättningen" Dom där orden skulle betyda så mycket för mig och dom skulle ta bort lite av den tunga börda som jag har på mina axlar. Det skulle få mig att känna att jag har ett värde. Men istället klandrar jag mig själv om och om igen och gräver ner mig i värdelöshetskänslor för att ingen lyckas bevisa eller förmedla motsatsen.
Men E är i alla fall bra, hon förstår utan att jag behöver förklara, skrika, tjuta eller skada mig själv. Hon ser på mig som en människa, lika mycket värdig som alla andra. Men hur ska jag få in det i mig själv??

Nu ska jag inte till E förrän om 1.5 vecka men det ska bli skönt för då hinner jag tänka lite. Dom här två gångerna har jag mest känt mig för men till nästa gång ska jag försöka skriva ner lite om vad jag vill jobba med....har jag tänkt själv i alla fall. Hon sa idag att under dessa 10 gånger så ska vi jobba intensivt. Frågan är bara hur intensivt man kan jobba i en terapi för ska jag hinna klart allting på 10 veckor så får man kanske bearbeta en sak per gång och det fattar man ju att det inte riktigt går. Hon skulle bara veta hur djupt allting sitter, djupare än vad hon tror men jag kan inte riktigt berätta för henne än hur äcklad, frustrerad, arg, ledsen, ensam, oförstådd och sårad jag känner mig. Ibland när jag ska säga något allvarligt hos henne så skrattar jag och får det att låta som något roligt. Det är nog för att jag inte riktigt litar på henne än och jag misstänker att om 10 gånger så har jag nog inte byggt upp något 100%-igt förtroende än, bara det tar ju sin lilla tid.
Ska nog skicka iväg ett sms till A och skriva av mig lite om min oro. Ibland är hon bra att ha =)

Besök gärna min kost och träningsblogg

Skolavslutning

2010-06-16T16:23:00.003+02:00

Om en stund ska jag tillbaka till jobbet igen. Ikväll blir det skolavslutning för hela slanten och denna gången har jag en helt annan roll än vad jag haft på tidigare skolavslutningar. Den här gången står jag som pedagog vilket känns riktigt vuxet =) Det ska bli väldigt spännande och vädret är perfekt!! Från och med imorgon och fram till skolan börjar i höst så är det jobb på fritids som gäller. Jag kommer ihåg när jag var på fritids första gången på jobbet. Jag trodde det var vanlig skoldag men när jag kom så var det studiedag och enbart fritids. Jag var osäker och blev nästan tjutfärdig för att ingen hade informerat mig om det. Den dagen kändes väldigt lång vill jag minnas. Men nu är det annat. Nu vågar jag ta för mig lite mer och vet rutinerna. I höst ska jag även bli fritidsansvarig, ateljéansvarig och vara pedagog i både F1:an och 2-4:an så skulle det bli dötid så kan jag alltid planera lite =) Men jag antar att det kommer vara full rulle och är det fint väder så kommer jag bo utomhus =)

Imorgon ska jag till E igen och denna gången har jag kommit ur min bubbla som jag befann mig i förra veckan så nu har jag inte lika mycket som måste akut ut. Men är man psykolog så är man (som E) så hon hittar nog en och annan tråd att dra i. Jag har ju extremt mycket jag behöver bearbeta. Vet inte om jag skrev det efter förra gången, men när jag var hos E förra veckan så berättade jag lite om min livshistoria. Hon suckade, rynkade pannan och sa "Men du måste ju vara jättearg!. Jag förstår att du mår dåligt!!!" Jag hade lust att kontra med "Vänta du lilla gumman, det här är bara början" Jag har så mycket mer inom mig än dom bitarna jag tog upp med henne då. Så förra veckan var bara uppvärmning. Resten kommer inom sinom tid men räkna med att jag kommer bli blå i ansiktet, få syrebrist, hjärtklappningar och svettningar.
Men nu är det skolavslutning och jag känner mig som ett barn som har ett långt sommarlov framför mig. Jag ska tillåta mig att vara som det barnet i kväll, men imorgon fortsätter allvaret =)

Besök gärna min kost och träningsblogg

Up-period

2010-06-15T21:27:00.003+02:00

Jag har visst hamnat i en up-period nu och jag hatar dom nästan lika mycket som jag hatar mina helvetiska svackor.
Att jag har en up-period nu kan ju förklara varför jag har levt i himmelriket i två dagar. Jag upptäckte det nu ikväll. Jag tog min vanliga kvällsmedicin (antidep) som jag brukar bli lite trött av men jag märkte ingen skillnad. Jag försökte lägga mig i sängen men kom inte till ro. Låg mer eller mindre och sparkade och snurrade för att jag inte kunde ligga stilla. Jag låg endast i några sekunder, sen gav jag upp och tog en halv sömntablett men som ni märker så har inte den börjar värka än heller.
Egentligen borde jag vara trött och ha lätt för att somna ikväll med tanke på att jag vaknade kl. 02.40 inatt, tog en halv sömntablett (alldeles för sent, men vad gör man?), somnade om och sen vaknade kl. 05.15 då klockan ringde. Sen dess har jag varit vaken. Alltså borde jag vara mer eller mindre halvdöd just nu, men icke. Jag är redo för att springa marathon!!!!!

Detta blir något för E att bita i. A lyckades nog inte så bra. Hon bokade tid hos världens bästa läkare, Dr J, för att vi var tvungna att få ordning på mina humörsvägningar. Dr J kollade snabbt om jag var mano. Jag uppfyllde många kriterier men dock inte alla. Hon gav mig en medicin. Om den medicinen inte skulle hjälpa så skulle dom fortsätta utreda manodepressivitet (Bipolär) Tack och lov så har medicinen hjälpt mig otroligt mycket. Jag kan säga att ni som bara känt mig efter att jag börjat med den medicinen så blir jag inte riktigt mig själv om jag slutar med den. Eller det kanske är DÅ jag är mig själv? Äh, skit samma!
Jag vill i alla fall inte vara den Maria som jag är utan medicin. Jag trivs inte alls med henne och just den Maria är min värsta fiende. Det är hon som har ihop de med Rufus. Dom sitter där i ett hörn och smider sina planer för å hämnas. Att sluta med medicinen skulle vara som att släppa in dom och det tillåter jag inte.
Men nu vill jag försöka få bukt på mina up & downs också, hur nu det ska gå till?!
Mina up-perioder är väldigt bra när jag är på jobbet eller har massa saker att göra och också ha tid för dom. Men det är just vid läggningsdags som det blir problem eftersom, det bara kryper i kroppen på mig.

När jag hamnar i en sån period så vill jag vara med överallt, vill ha ett eget ansvarsområde som bara JAG styr över, jag ler och strålar men inombords är det lite smått kaos. Men bara smått =)
Nu ska jag göra ett andra försök till att sova =)

Besök gärna min kost och träningsblogg

Bra dag!

2010-06-14T16:32:00.002+02:00

Idag har jag haft en kanonbra dag! Har varit glad och positiv hela dagen och haft massa energi. Hoppas nu att det håller i sig länge innan nästa svacka.
Det är verkligen svårt att få hjälp och förståelse när jag hamnar i såna svackor för folk runt omkring verkar mest tro att det handlar om att jag "inte vill" eller att jag tjurar eller nåt, fast att det egentligen handlar om något mycket svårare än så.
Som en jag känner (och som också har jobbat som kurator) skrev till mig häromdagen "Om någon kommer med gipsat ben så behöver den personen bara peka på benet så förstår alla" Tänk om det vore så enkelt med psykiska diagnoser också, men där är det uppenbarligen lättare att tro att man "väljer" hur man ska känna.

AF skulle prata med chefen idag angående vissa saker och vi kom överens om att jag skulle mejla henne i helgen angående en del. Det gjorde jag också. Men idag har jag inte fått något svar på det jag skrev så nu skrev jag igen, men antar att hon gått hem för dagen. Får hoppas att hon skriver imorgon. Tack och lov så har jag en bra AF-handläggare som verkligen vill mitt bästa och som gör allt för att jag ska må så bra som möjligt. Hon säger också rätt ofta att hon tycker om mig och tycker om att höra mitt "härliga" skratt =)

Jag hade tänkt ge mig ut och springa eller träna innan jobbet imorse. Men när jag vaknade till liv så var jag som en klubbad fisk. Shit alltså, var länge sedan jag var så trött.

Ska äta nu och kolla på film. Har hittat en ny favoritserie, Irene Huss. Den är bara SÅ grymt bra! The best ever!!!!! Har fått massa dvd-filmer med den serien så nu betar jag av dom, en efter en =)
Kanske tar en sväng till solariet ikväll också, om jag orkar och har lust =)

Besök gärna min kost och träningsblogg

Lite av varje

2010-06-12T21:33:00.008+02:00

Det skulle nog aldrig gå att lägga ner bloggen för min del. Jag har helt enkelt för mycket inom mig som behöver komma ut.
Nu mår jag bättre än vad jag gjort nu en period. Tack en del av mina vänner som visat sig trots att det varit så svart hos mig och tack nätvänner för att ni fortsatt att läsa och kommentera min blogg trots att det inte var så roliga inlägg. Eran "närvaro" betyder mer än vad ni kan ana.

Nu ikväll var jag till platsen där min kompis Micke valde att avsluta sitt liv. När jag satt i bilen dit så tänkte jag "Micke, hur kände du dig och vad tänkte du när du åkte den här vägen de sista minutrarna i ditt liv?" Jag tror aldrig man kan förstå och jag vet inte längre om det är så viktigt att förstå. Jag kommer aldrig få se honom mer, aldrig få några mail av honom mer, och det smärtar. Inga svar i världen kan ta bort den sorgen.
När jag stod vid den platsen, bland blommor och ljus, så hörde jag fåglar kvittra bland trädtopparna och jag undrade om det var micke som sjöng för mig. Var det han som svepte förbi när vinden smekte mitt hår??

Nu ser jag fram emot jobbet på måndag. När jag hade samtal med chefen i torsdags så sa hon att dom tycker om mig på jobbet men hur kan man tycka om någon som inte ger något av sig själv?? Nu är jag inte arg på någon, det är bara min självförakt som talar.
E sa i torsdags att nu skulle vi lära känna Maria. Jag ser fram emot det för jag känner henne inte själv, vet inte alls vem hon är. Jag kan inte slappna av någonstans (förutom med mina vänner) och verkligen visa vem jag är. Det blir nästa utmaning =)

Besök gärna min kost och träningsblogg

Sluta blogga??

2010-06-11T22:59:00.001+02:00

Funderar på att lägga ner bloggen. Tar en paus och återkommer när jag har bestämt mig

Besök gärna min kost och träningsblogg

Det lossnade i huvudet

2010-06-11T17:34:00.002+02:00

Mötet med min handläggare på AF idag gick alla tiders. Nu har jag träffat 3 underbara personer på 2 dagar. Passa er så jag inte blir bortskämd ;) Nu känns det betydligt mycket lättare i huvudet, förutom att jag har lite ont därinne. Men inte lika mycket tankar och känslor som svämmar över. Är skönt med helg. Messade lite med chefen förut och det kändes bra så nu ser jag ett slut på denna mörka, fruktansvärda svacka. När ska jag lära mig att hantera dom =( När jag mår bra så tänker jag att jag har jättelätt för att hantera allt. Men när jag sen hamnar i en sån svacka så blir allt bara mörkt och jag blir helt låst i ilska och frustration. Jag ser liksom ingen väg ut.
Min handläggare påminde mig om sånt som faktiskt inte dom på jobbet ser på grund av att dom inte kan se det för att dom inte känt mig så länge. T.ex. så sa min handläggare att hon ser hur mycket jag försöker men hon har ju känt mig lite längre också. Dessutom så sa hon att hon ser mina enorma framsteg och det är självklart något som dom på jobbet inte kan se. Hon tyckte också att det var bra av mig att be om hjälp nu när det har blivit så här och det tyckte hon var väldigt strongt gjort. Så i allt detta mörker så lyfte hon även fram de bra sakerna jag gjort. Jag blev verkligen lättare av att gå dit idag. Hon sa att hon tyckte om mig och att hon inte har såna samtal med någon annan som hon har hand om. Det känns ju lite extra bra =) Det känns verkligen att man betyder något, likaså för Jennie som har bjudit hem mig till sig och träffar mig fortfarande och har kontakt trots att jag inte har henne längre.
E är också så genomgo! Nu är det bara allt annat som ska falla på plats men jag kommer få fler svackor fast nu har jag i alla fall bra stöttning ifall jag skulle falla så jag hoppas att jag ska störta mjukare och mjukare för varje gång.
Inte konstigt att jag har ont i skallen, jag slog mig rätt hårt denna gången =(
Men nu känns det som sagt som att jag är på bättringsvägen =)

Besök gärna min kost och träningsblogg

Uppdaterat!

2010-06-11T08:43:00.000+02:00

Den låsta bloggen är uppdaterad

Besök gärna min kost och träningsblogg

Sista jobbdagen för veckan WOHO!

2010-06-11T07:02:00.002+02:00

Och den blir kort, bara 8-12.30 Lite lagom en fredag =)

Idag ska jag försöka tänka också på gårdagens möte med E, nu när jag fått lite distans till det. Jag kunde inte ha fått en bättre psykolog, helt klart. Jag känner mig så lättad över att någon äntligen lyssnar på mig, förstår varför jag är arg och ledsen utan att jag behöver förklara i all oändlighet. Det känns som att hon står bakom MIG och kommer ge mig det stöd och den förståelse som jag behöver.
Hon fick mig inte att känna mig så där värdelös och hon skyllde ingenting på min diagnos. När jag berättade hur alla lägger över allt ansvar på mig bara för att jag har en diagnos och hur allting alltid är mitt fel så sa hon "Du har aldrig fått vara Maria." Nej just det! Och sen sa hon att hon hörde att jag var väldigt arg på min omgivning som hela tiden skyller på min diagnos för att själv slippa ta ansvar.

Nu känner jag en enda sak: BEFRIELSE! Dessutom så sa A igår när jag sprang på henne där "Hör av dig om det är något" Jag kommer självklart ha väldigt svårt att ringa E ifall det blir riktigt akut. Då är det bra att jag har A att ringa till =) Sen har jag Jennie som är en underbar person och som också är en sån som bara lyssnar och förstår utan att döma och försvara. Sen har jag AF som står bakom mig i vått och torrt och sen har jag Dr J som är den bästa läkaren man kan tänka sig. E sa igår att om jag känner för att bli sjukskriven så skulle jag bara höra av mig till henne så skulle hon boka in en tid med J så skulle vi fixa det. Fast sjukskrivning är nog den sista utvägen för min del. Är man sjukskriven så är man sjuk och jag vill inte vara sjuk.

Idag har vi bara 3 barn på jobbet. Vi har studiedag för att det var personalfest igår (jag deltog inte) Jag är glad över att jag bara går till 12.30 för med så lite barn så kommer nog jag bli väldigt rastlös och dagen skulle bli enormt lång om jag skulle jobba längre.
Efter jobbet så ska jag till AF och spy lite galla. Jag älskar att spy galla, framför allt när jag behöver det =)

Jag har börjat tänka ut hur jag ska hantera jobbet. Kanske jobba jobba jobba....i BODEN. Boden där alla uteleksaker är, där kan jag städa varje dag. Då slipper jag tänka, då slipper någon säga att jag drar mig undan för då gör jag ju lite nytta i alla fall och aldrig sitter utanför gruppen i personalrummet (som jag har hört att jag gör fast som jag faktiskt aldrig har gjort) Ingen kan väl ändå klaga när jag städar i boden?? Eller???? Så nu hoppas jag att barnen stökar till och skiter ner som FAN där så jag får lite att göra hahahaha

Nu ska jag dra till jobbet!
TJING!

Besök gärna min kost och träningsblogg

Första mötet med den trevliga kvinnan

2010-06-10T20:51:00.003+02:00

Idag träffade jag den trevliga kvinnan för första gången. Hon sa att jag har en stor portion självförakt. Man får se det från den ljusa sidan: det kan bara bli bättre =)
Hon lyssnade väldigt noga på allt jag sa och sa sedan att hon inte alls tycker det är svårt att förstå att jag mår som jag mår, att jag har stängt in känslor så länge och att det är därför jag hamnar i såna här svackor.
Väldigt tidigt in i samtalet så började jag gråta och jag grät som ett barn (kändes det som), tårarna bara rann flera gånger under samtalet. Åh, vad jag har längtat efter någon som bara lyssnat utan att försvara och döma. Det var en sån lättnad så jag kände mig som en ny människa när jag gick därifrån. Hon bekräftade mina känslor på ett sätt som gjorde att jag bara ville slänga mig runt halsen på henne.

Åh vad jag är tacksam för hennes sätt att bemöta mig, för hennes värme och empati. En sån människa är inte svår att förstå.
Det är självklart en psykolog jag pratar om. Hade egentligen tänkt hålla det hemligt då jag är rädd för att det ska användas emot mig och att folk ska lägga sig i min behandling. Men nu när jag har varit hos henne första gången så känns det så hoppfullt och att det är början på något nytt.
Hon tyckte inte alls det var konstigt att jag inte fixar jobbet så bra just nu och hon verkade inte tycka att det är konstigt att jag går i självskadetankar eftersom det blir så när man stänger in känslor som jag "tvingas" göra.

Hon pratade även om min diagnos och sa att det inte är en stämpel utan att jag faktiskt är Maria också. Ja försök förklara det för min omgivning. Lycka till!!

På hennes fråga om jag har många vänner så blev mitt svar rätt självklart:
- Ja det roliga är att de bästa vänner jag har är dom med samma diagnos som jag, trots att man säger att såna med borderline skapar så mycket konflikter.
- Jag kan tänka mig att du känner dig avslappnad med dom och kan vara dig själv?
- Ja, och dom har mer empati än andra, vi förstår varandra och går inte i försvar, vi går halva vägen var. Dom är helt enkelt lättare att umgås med.

Träffade sen Cissi. Tack snälla underbara du för pratstunden, sällskapet och skratten. Du är bäst <3
Cissi gav mig en ny favoritreplik: "Vissa tror att dom är så välutbildade så dom blir helt överkokta i hjärnan" Hahahaha den var bara SÅ bäst!

Nu har jag fått massa positiv energi så nu är jag nästan lite taggad för en ny arbetsdag imorgon. Men tack och lov så blir den kort, 8-12.30, sen blir det AF på lite mer samtal. Härligt med människor som bryr sig i alla fall och som gör det på rätt sätt utan angrepp och försvar!

Nu ska jag ta meducin och sova....gott förhoppningsvis =)

Den låsta bloggen är uppdaterad

Besök gärna min kost och träningsblogg

Slut på jobbdagen

2010-06-10T14:59:00.002+02:00

Slutade för en halvtimme sedan men är fortfarande kvar på jobbet.
Hade samtal med chefen. inte bra! Men men, shit the same. Hon sa att jag skulle komma till henne när jag kommer på hemska tankar. No way! Gillar inte när folk lurar mig i en fälla. Kan säga att jag har varit med förr så jag vet hur det blir. Näpp! Inte den här gången!

Ska snart iväg och träffa en trevlig kvinna. Hoppas hon är trevlig i alla fall. Nu fryser jag, har ont i huvudet och magen. Vet inte vad det beror på.
Vill helst dö just nu. Känner mig värdelös och till ingen nytta och att jag bara gör massa fel hela tiden. Den känslan kan nog ingen ta ifrån mig just nu, den är som fastgjuten i mig. Jag lever i ett mörkt moln med tjocka väggar, eller det kanske är mer som en mörk bubbla. Ingen kan ta sig in men jag vet inte om jag vill det egentligen för jag är så rädd för att bli sårad. Blir jag sårad så kommer jag lämnas, trasig, blödig och förstörd. Jag vill inte ta risken. Aldrig mer!! Jag ska inte öppna mig, inte släppa in någon. Helst av allt vill jag gråta, skrika, skära, ta överdoser. Allt för att bedöva det jag känner just nu. Jag vet att jag inte gör ett bra jobb när jag mår så här, det har jag fått bekräfftat. Jag är heller ingen bra vän, människa, syster eller dotter. Jag är en looser som ingen tycker om egentligen. Dom säger bara att dom tycker om mig för att vara snälla och för sin egen vinnings skull. Mitt liv är värdelöst och inte mycket värt och som det är nu så vet jag inte hur jag ska ta mig upp.
Jag behöver någon som lyssnar, bara lyssnar. Jag hoppas att den trevliga kvinnan jag ska träffa idag gör just det, bara lyssnar. För jag orkar inte sitta och försvara mig hela tiden för att rädda mitt eget skinn, jag orkar inte så emot allt motstånd, jag orkar inte kämpa för att överleva.

Nu måste jag sticka. Ska träffa Cissi också som jag vet kommer ge mig MASSOR av positiv energi, precis det jag behöver, precis idag.

Pöss på er! <3

Besök gärna min kost och träningsblogg

En kort dag

2010-06-09T16:45:00.003+02:00

Den här dagen har gått fort, kanske för att jag bara var på jobbet i 3 timmar =)
Ikväll ska jag ut med pappa en sväng och kolla present till morsan trots att hon inte ens förtjänar någon men det är en annan historia.
Imorgon ska jag först jobba, sen på en annan grej (hemligt) och sen träffa uuuuunderbara Cissi! Ska bli så kul att träffa någopn som jag kan vara mig själv inför, bara skratta och göra roliga saker, någon som tycker om mig för den jag är och som jag tycker om för den hon är. Bara vara liksom =) Gud vad jag saknar det just nu. Någon som inte dömer en, som bryr sig om hur man mår, som förstår mina känslor. Å vad jag saknar det! Imorgon kommer jag få mycket sånt. Både det hemliga jag ska på och sen träffen med Cissi.

Gaaaaaamla bilder =)

Besök gärna min kost och träningsblogg

Att "välja" sin diagnos

2010-06-09T11:21:00.002+02:00

Jag har tänkt lite nu på morgonkvisten på relationer och hur man ska vara.

Jag som har borderline får ofta höra att jag förstorar upp saker så fort jag reagerar på något. Men jag kan säga att om man är helt känslokall, nonchalant och inte tar känslor på allvar när man inte har borderline, då väljer jag hellre min diagnos och att ha de "starka" känslor jag har. För det visar att jag bryr mig, att jag vill ha en förändring och att jag är noga med hur man bemöter sina medmänniskor.
När jag reagerar på saker så går ofta "icke-borderlinare" i försvar och lägger över allt ansvar på mig. Jag har flera kompisar med samma diagnos som jag, men en av dom har jag känt längre. När någon av oss, av misstag, råkar göra den andra ledsen så går vi inte i försvar utan säger istället "förlåt, det var inte min mening att göra dig ledsen, jag ska försöka tänka på det i fortsättningen". Så egentligen tycker jag att det är ett mer handikapp att inte ha borderline för såna är så satans fyrkantiga.
När jag pratade med en kompis igår som också har samma diagnos så skämtade vi om det och vi sa att om någon någon gång skulle säga att vi förstorar upp saker eller reagerar för starkt så skulle vi säga "Jag har borderline, vad har du för ursäkt!" hahaha tycker den var så jäkla klockren!
För en tid sedan skrev jag ett sms till en och bad om ursäkt för mitt dåliga humör. Istället för att skriva tillbaka att den personen också ska börja tänka lite och att vi tillsammans ska få en förändring så fick jag till svar "det är okej, alla mår vi dåligt ibland"

Att ha borderline är fan i mig sunt och letar man information på nätet och i böcker om det så går det att läsa "Personer med borderline har en stark känsla för vad som är rätt och fel" så alla gånger kanske det inte är att jag förstorar upp saker utan jag vill ha lite rättvisa. Jag vill vara en i gruppen, jag vill få lika mycket information som alla andra, jag vill ha samma plats etc. Och får jag inte detta så är det väl fan klart att jag reagerar.

Nu ska jag dra till jobbet. Wish me good luck!

Besök gärna min kost och träningsblogg

En ny dag

2010-06-09T10:25:00.002+02:00

Börjar inte förrän kl. 13 SKÖNT! Jobbar till 16, ganska lagom arbetspass =)

Hade skrivit in minnesord till Micke som kom in i tidningen idag. Tyvärr så var det inte på deras hemnsida och jag har inte tidningen men jag skulle få från syrran som hon skulle ta från sitt jobb. Har fått en del sms angående den insändaren. Alltid roligt när människor gillar det man gör.

Så här hade jag skrivit i alla fall

Minnesord
Michael Wallin

Jag minns våra fötter som sprang och lekte i gräset. Jag minns hur vi dök och badade i eran pool. Jag minns hur vi jagade katter. Det var då livet var som bäst och vi var odödliga.
Ibland tar ett liv slut alldeles för tidigt och ditt gjorde det. Jag hade gärna sprungit i gräset, badat i poolen och jagat katter med dig igen, bara för att få se dig bekymmerslös.
Du gav mig frihet utan att du visste om det. Förlåt Micke för att jag aldrig sa det. Du valde att vara min vän när alla andra hatade min existens. Du lärde mig hur en bra medmänniska skulle vara.
Du har lämnat ett stort tomrum efter dig och ett hål i mångas hjärtan. Saknaden är ibland outhärdlig. När jag nuddar vid minnena av dig så fylls jag med både sorg och glädje. Glädje över att du gav så mycket av dig själv och fick människor att skratta och må bra. Sorg över att himlen har varit och hämtat en underbar ängel som vi gärna ville ha kvar hos oss.
Jag kommer aldrig se dig mer, aldrig få dina små galna mail. Du har berört hela din omgivning med värme, skratt och kärlek. För mig och många andra kommer du alltid leva vidare även om du nu är på andra sidan. Du kommer alltid leva vidare, i våra minnen, i våra hjärtan.
Vila i frid!

Maria Malmgren

Ska hoppa in i duschen nu och göra mig iordning innan jobbet.

Besök gärna min kost och träningsblogg

Känsliga läsare bör avstå från att läsa detta inlägg!

2010-06-08T17:32:00.003+02:00

Nu tänker jag spy ut en massa galla även om det är i öppna bloggen. Orkar inte bry mig längre! Antingen så tar ni detta inlägg på ett bra sätt och respekterar att jag känner, tycker och tänker som jag gör. Eller så kan ni lika gärna sluta att läsa NU!

Det har varit ännu en dag i en ren förbannande plåga så jag knappt vetat hur jag skulle stå ut. Jag ville bara hem hem hem. Jag vantrivs och brinner inte längre för det jag gör. Jag känner ingen lust längre. Det var vid något tillfälle som allt blev knas och sen där har det bara byggts på. Jag är nära till tårar hela tiden.
Förr hade jag ett självskadebeteende, tänkte på självmord och t.o.m. försökte ta mitt eget liv. Nu händer det ytterst sällan att jag får såna tankar. Det var väldigt länge sedan jag skadade mig själv. Jag har inga såna tankar när jag är hemma, inte när jag är med kompisar, men när jag är på jobbet så känner jag sånt sug efter att skada mig själv. Jag tycker bara jag är värdelös, en börda och inte förtjänar något bra.

Mejlade Jennie idag och spydde ut lite galla. Hon är alltid bäst när det gäller och hon skrev att jag är en väldigt bra tjej och att jag behövde lite ny energi så vi ska försöka få till en dag då jag får komma hem till henne. Hälsa på deras nya hundvalp, ha nära till djur och natur. Jag trodde inte att jag var en djur- och naturmänniska men nu saknar jag det faktiskt. Det ska bli så underbart att få komma dit och jag uppskattar att hon bjuder hem mig till sitt hem. Hur många hade gjort det?? Jag brukar må så bra när jag är med henne och jag kan prata om allt. Med henne är liksom allt så enkelt. Hon är rak och tydlig och ger mig hela tiden den information jag behöver utan att jag behöver fråga och tjata. Vi har känt varandra sen i oktober och har aldrig haft en enda konflikt. Vad säger ni om det alla ni som har fördomar om Borderline?? Livet blir så enkelt med Jennie. Men först ska hennes lilla dotter bli frisk från sin magsjuka.

Jag ringde även min handläggare på AF. Jag ber inte om hjälp förrän det nästan är för sent och idag kände jag att det nästan gått för långt och jag inte orkade mera. Jag lyfte luren och ringde till henne och hon var väldigt förstående och bokade in en träff redan på fredag då jag ska till henne.
Jag berättade för min handläggare att en vän har tagit livet av sig och hon sa att det är något som inte går obemärkt förbi. Men trots att det har hänt så känns det som att jag förväntas fungera som om ingenting har hänt och man kan t.o.m. tycka att det är konstigt att jag verkar lite låg och ledsen.

Sökte även A (idag jävlar har jag bett om hjälp!) och hon ringde upp när jag var på väg hem. Hon bekräftade mina känslor och sa att jag hade all rätt att vara arg.
Jag skulle höra av mig till henne på torsdag igen efter att jag varit iväg på en grej jag ska på.

Mickes (kompisen som tog livet av sig) kusin och jag har mejlat en del nu. Han var rätt taskig mot mig i grundskolan precis som de flesta andra på den skolan. Men det är så otroligt roligt att se att människor kan förändras och i mejlet idag skrev han att han ångrar sig djupt. Det krävs väldigt mycket ryggrad för att säga en sån sak och det har han verkligen. Han har blivit en superbra människa. Han skrev också "att Micke gillade dig var ju helt uppenbart eftersom han aldrig släppt dig ur sina tankar och det är fint tycker jag!" Gissa om jag blev tårögd men på ett fint sätt.

På vägen hem träffade jag Eva och hon gav mig många skratt vilket jag behövde. Vi får ses snart hördö pullan ;)

Allt känns ändå tungt just nu och gråten sitter i halsen konstant. Men jag hoppas att det kommer någon lösning på allt snart fast ansvaret ligger ju faktiskt inte bara hos mig....

Besök gärna min kost och träningsblogg

Dagens lärdomar

2010-06-06T17:49:00.002+02:00

* Min syster KAN laga mat
* Min syster KAN slinga hår
* Jag har kanske lite mer kontrollbehov än vad jag trott =)
* Människor KAN förändras

Syrran och jag har haft lite syskondag idag då vi har slingat hår (hon har slingat på mig eftersom jag blev lite smått desperat), vi har lagat mat (potatisgratäng och flintastek *mumma*) och snart kommer hon hit igen så ska vi äta efterrätt (blåbärspaj)

Imorgon är det då jobb igen. Just nu känns det lite konstigt med jobbet. Önskar att jag åtminstone kunde klara av ett jobb och göra det bra. När jag började där så var min tanke att vara HELT anonym och inte låta mina arbetskamrater få reda på något om min problematik och mina svårigheter. Det höll inte riktigt hela vägen kan tilläggas och ibland känns det som ett misslyckande att inte klara det. Allt kändes så bra så länge jag höll fast vi min anonymitet men sen jag bröt den så har allt känts konstigt, jag har känts konstig och jag vet inte hur jag ska ta mig upp igen. Kan ju knappast ta tillbaka allt och göra mig själv anonym igen. Har man en gång "kommit ut ur garderoben" så kan man knappast gå tillbaka. NEJ, jag är inte homosexuell, jag menar ingen sån garderob =)
Jag känner mig så liten och ynklig och som om jag inte har samma givna plats på jorden som alla andra. Jag känner mig inte välkommen i sociala sammanhang

Imorgon slutar jag kl 14. Skönt! Då kan jag sen bara åka hem och ta av mig masken och slappna av. Jag mår bäst när jag kan slappna av och det är inte med många jag kan göra det. Kanske därför jag ibland mår bäst av att vara själv.
Allt blir så komplicerat med min diagnos och hela jävla skiten. och nej, det är inte min diagnos det är fel på egentligen, det är mer människors sätt att hantera det och deras osäkerhet på hur dom ska bemöta mig.

Som jag läste en gång på Mikael Wiehe's blogg "En psykisk sjukdom är en frisk reaktion på ett sjukt samhälle"
Jag hade inte kunnat säga det bättre själv.

Besök gärna min kost och träningsblogg

Vilka är ni??

2010-06-06T13:03:00.003+02:00

Jag ser att det är väldigt många som besöker min blogg varje dag vilket jag tycker är oerhört roligt. Jag skulle vilja veta vilka ni är, eller i alla fall bara få ett HEJ =) Anonym eller inte spelar ingen roll, bara ett hej när ni ändå är här =)

Besök gärna min kost och träningsblogg

När huvudet trycks ihop

2010-06-05T21:50:00.002+02:00

När det blir för mycket tankar i mitt huvud, för mycket oreda, då känns det som att hela huvudet trycks ihop. Jag får liksom ingen luft och kan inte ta mig ut.
Ibland känns det som det gjorde när jag bad Jennie lägga sina händer på mitt huvud och trycka. Då behövde jag få tankarna samlade för allt kändes så splittrat. Tankarna for som eko mot kala väggar, dom studsade från vägg till vägg och lämnade efter sig ett litet ljud efter varje studs.
Jag har ett namn som gör att jag inte är accepterad. Jag har en personlighet som gör att jag inte är accepterad. Jag har en bakgrund som gör att inte jag är accepterad. För jag är bara en liten harlort, utan något vidare värde egentligen. Jag bara existerar.
Så fort man får reda på min diagnos så påstår man att jag "förstorar upp saker", man tar mig inte längre på allvar för jag har ju faktiskt en diagnos som gör att mina tankar och känslor inte är lika mycket värda som andras. Vart ligger mitt värde som människa?? Jag bara undrar för jag vill veta vad jag själv måste göra för att "överleva". Jag måste överleva denna missär som jag lever i ibland. Det är inte VI, det är jag och ni. Vi tillhör inte varann för ingen vill vara i samma team som mig. Vem vill vara i samma team som en harlort? Jag gräver aldrig ner mig i mina sorger, det är andra som gräver ner mig och sopar igen spåren för jag får knappt existera. Jag får inte existera med dom tankar och känslor och det värde jag har inom mig. Jag får bara existera om jag följer andras lagar.

Kan ni inte acceptera mig som den jag är så är det inte mig ni vill ha!

Besök gärna min kost och träningsblogg

Behöver sällskap

2010-06-05T12:12:00.002+02:00

Just nu behöver jag sällskap så jag inte sitter och gräver ner mig i all skit. Har sms:at syster och frågat om hon vill komma hit. Det händer inte alls ofta att jag frågar någon i min familj men nu gjorde jag ett undantag.
Tårarna rann förut men nu har jag fått bukt på dom. Jag skrev ett inlägg på Mickes sida på FB, utöver det så är det mesta kaos just nu och får inte ordning på någonting alls. Skulle träna men orkar ingenting och har ingen lust med nåt. Får se om jag får till lite städning och matlagning i alla fall

Besök gärna min kost och träningsblogg

En äldre dam gjorde min dag

2010-06-05T11:03:00.002+02:00

Jag var på väg ner mot stan förut. När jag gick igenom stadsparken så var jag lite i min egna värld. En äldre dam med rollator avbröt mitt dagdrömmande.

- Åh, vilken fin jacka du har! Såna gillar jag.
- Tack, vad snällt, vad glad jag blir!
- Jag kan inte gå i såna kläder, annat var det förr
- Jag tycker du är fin också.
- Tycker du? Jag är 72 år och då får man gå i såna här trasor.

När man är så omtänksam och kan stanna och berömma en främmande människas kläder och när man kan le som hon, då spelar det ingen roll vilka kläder hon hade, i mina ögon var hon vacker ändå. Sen kan man ju visserligen undra vart jag är på väg om jag har samma smak som en 72-åring =)
Hon gissade på min ålder och gissade på att jag var 17-18 år. Kan ni tänka er att hon blev chockad när jag sa att jag var 30 och jobbade på en skola =)

Besök gärna min kost och träningsblogg

Uppdaterat

2010-06-04T20:40:00.000+02:00

Nu finnsdet ett nytt inlägg i min låsta blogg

Besök gärna min kost och träningsblogg

Uppdaterat

2010-06-02T19:22:00.002+02:00

Nu finns det ett nytt inlägg i min låsta blogg

Den värsta chocken har lagt sig men det är fortfarande svårt att förstå att han valde den vägen och aldrig kommer tillbaka mer. Jag skrev ett mail till hans mamma idag. Hoppas att hon uppskattar det. Jag vill göra så mycket men vet inte vad. Nästa vecka kommer en ny fas i mitt liv, något som jag inte ens sagt till mina närmaste vänner. It's private!

Nu är det faktiskt lite kul att jobba igen. I dag har jag dock varit ledig. Försökte planera lite men det var svårt. Gick sen ner på stan och shoppade lite nya kläder och en söt liten rosa jeansklänning till Moa. Sååååå underbar!! Sen gick jag hem till Lonni och blev bjuden på god mat och lämnade den lilla presenten. Hade bara lust att köpa något =)

Till hösten ska jag bli fritidsansvarig på jobbet och även Ateljéansvarig haha, spännande värre =)
Det har varit en underbar dag idag, soligt och skönt. SOMMAR!!! Hoppas på att det blir lika skönt imorgon.

Besök gärna min kost och träningsblogg

Ibland händer det ofattbara

2010-06-01T21:15:00.004+02:00

Imorse slängde jag mig upp ur sängen, glad över att äntligen träningen skulle bli av igen och jag skulle träna hårt. En vana jag har är att alltid kolla mail och olika sidor på nätet direkt när jag gått upp ur sängen. När jag kollade läget imorse så stannade hela min värld och jag stirrade rakt fram på dataskärmen. Jag fylldes av en otrolig chock och sorg som inte går att beskriva.
En barndomskompis och gammal klasskamrat hade vald att avsluta sitt liv. Jag är inte intresserad av att skvallra runt och föra alla detaljer vidare. Hans närmaste går igenom det värsta en människa kan gå igenom.
Jag trodde inte jag skulle sluta gråta, tårarna rann inte bara...dom mer eller mindre sprutade och jag fick skuldkänslor för att jag inte sett något eller skrivit något trots att jag har tänkt på honom så många gånger. Men jag tänkte väl lite att jag inte ville tränga mig på. Vi mejlade på facebook så han berättade lite.

Jag minns honom som en lugn grabb som aldrig störde. Han var en genomsnäll människa som det inte fanns något ont i. Han var en av väldigt få som aldrig någonsin utsatte mig för psykisk tortyr. Han valde istället att vara min vän när alla andra vände mig ryggen. Under låg och mellanstadiet höll vi ihop. Vi lekte både i skolan och hemma. Jag minns att han hade lite konstiga saker för sig då han hade ketchup på knäckemackor t.ex. Jag har nu som vuxen förstått att han inte var ensam om det.
På somrarna var vi hos honom och badade i hans stora pool. Han bodde ute i skogen så det var lugnt och fridfullt. Hans föräldrar var precis lika genomsnälla som han. Det kanske var därför som han valde att bli min vän när alla andra hatade min existens.

R.I.P Michael Wallin Du har lämnat ett stort tomrum efter dig!

Besök gärna min kost och träningsblogg

R.I.P Michael Wallin

2010-06-01T07:17:00.000+02:00

Tar en paus från omvärlden!

Besök gärna min kost och träningsblogg

Uppdaterat

2010-05-30T20:34:00.001+02:00

Nu är min låsta blogg uppdaterad.

Tack för era kommentarer! Ska försöka hinna svara imorgon. Nu har jag så satans ont i ryggen efter att ha gått en hel dag och trött är jag, så ska äta lite och sen krypa ner i sängen. Ska upp kl. 05.15 imorgon för att träna innan jobbet.

Nattinatti!

Besök gärna min kost och träningsblogg

GRATTIS MAMMOR

2010-05-30T20:04:00.002+02:00

Grattis alla mammor på Mors dag!
Jag själv har varken sagt grattis eller gett något till min mamma. Jag tänker inte säga något som jag ändå inte menar. Däremot har jag gett mig själv lite presenter denna dag, kanske för att jag har stått ut med en sån som henne under alla år. Hon som aldrig har kunnat uppmuntra mig, aldrig ha kunnat vägleda mig och aldrig ha kunnat ta i mig.
Än idag hindrar hon mig från mina drömmar genom att enbart se nackdelar. Varför ser hon inte glimten i mina ögon när jag pratar om det jag mest av allt brinner för??

Runt omkring mig ser jag underbara mammor, som gör ett kanonjobb och som är värda att firas. eer vill jag ge ett stort GRATTIS, ett fång rosor och en massa kramar. Jag önskar att jag hade en lika bra mamma.

Besök gärna min kost och träningsblogg

Är redo att åka

2010-05-30T08:47:00.002+02:00

nu kan dom komma! Fast dom kommer inte förrän 9.30-10 så jag hinner blogga lite. Ska iväg till Linköping och Ikea med Cissi, Fredrik, deras son William och en kompis till dom. Ska bli så kul, trots att jag inte kan köpa något. Men däremot så har jag tagit med papper och penna så jag kan skriva upp ifall jag hittar några lämpliga möbler till min nya lya. lättast är att köpa möbler när jag HAR flyttat, men jag har lite att göra idag också och inte bara att följa med som moraliskt stöd =) Har kollat på Ikeas hemsida men där hittar jag inte så mycket, hoppas dom har mer i butiken.

Har mått rätt så bra i helgen. Syrran och jag bor numer på samma gata och det är väl det jobbiga i kråksången för hon kommer hit var och varannan dag, äter och lånar telefonen. Igår tror jag hon lånade den 6 gånger (utan att fråga dessutom) Får skicka räkningen till henne sen. Jag behöver få vara lite själv, framför allt efter denna jobbiga vecka. Jag älskar att umgås med mina vänner men familjen blir mer som en belastning än något avkopplande.
Mors dag idag men det skiter jag i. Sånt skit firar inte jag. Ska bli skönt att åka bort just den dagen.

Färgade håret igår. Blev kanske lite mörkt men det tar jag inget extra för =) Det bleknar ändå över sommaren och efter några tvättar. Jag tror nog ändå att jag trivs bäst i mörkt trots allt, känner mig så blek i ljust hår. Solade i går och satan i gatan vad jag brände upp mig, är fortfarande knallröd. Men nu vill jag få lite färg så ska försöka sola lite innan sommaren och jag kan sola ute.

Jobb imorgon igen och jag känner mest för att hålla mig på min kant, kanske för att inte bli sårad. Denna vecka ska jag också upp och jobba lite i 2-4:an. Ska bli kul att se lite annat och jobba med lite andra människor. Jag ska jobba med Linda A för Linda K har åkt till Mallorca och den här veckan som har varit så har Linda A varit på Rhodos. På mitt jobb åker dom utomlands på löpande band =) Själv får jag stanna hemma. Är ändå ingen resmänniska. Men jag får i alla fall 4 veckors semester och det går inte av för hackor. Längtar verkligen! Vill ha semester NU! Ska bara vara hemma och ta det lugnt, hoppas på bra sol och badväder så man kan vara ute hela dagarna. Hoppas bara inte att jag går ner i vikt under dom veckorna. Nu får jag mat på jobbet flera gånger om dagen och det har verkligen hjälpt mig.
Ska försöka komma igång med lite hårdträning också. Magen ska få sig några rejäla pass nästa vecka och sen ska jag sätta igång med lite löpträning på löpbandet också. När jag flyttar vill jag vara redo för att springa ute =) Men lite pinsamt att springa ute när jag känner mig klumpig och har så dålig kondis så jag får stanna var 10:e meter. Jag kommer ju bli utskrattad =)
Nu går jag upp kl. 05.15 för att dra till gymmet innan jobbet på vardagarna. När jag flyttat så får jag lite längre till gymmet så då blir det väl att gå upp samma tid men att ge mig ut och springa istället. Detta hör väl egentligen hemma i min kost och träningsblogg, får kopiera det och klistra in det där.

Hoppas ni får en bra dag för det ska jag ha =)

Besök gärna min kost och träningsblogg

Ursäkt!

2010-05-29T06:52:00.003+02:00

Jag bad om ursäkt för att jag har varit tvär i veckan. Jag har i alla fall vett och be om ursäkt, då kan jag gå och lägga mig med gott samvete på kvällarna. Men bara för att jag ber om ursäkt så innebär inte det att jag anser att allt är mitt fel. Inte alls. Jag ber om ursäkt för min del i det hela. Tyvärr så får jag sällan någon ursäkt tillbaka och denna gången var inget undantag. Tror knappt jag har fått en ursäkt i hela mitt liv faktiskt utan det har alltid bara varit jag som har gjort fel hela tiden och jag som varit tvungen att be om ursäkt. Om stridsyxan ska grävas ner så ligger allting alltid bara på mig, oavsett om jag inte har all skuld till allt som har hänt. Men det säger ju mer om dom än om mig egentligen. Men jag tycker fortfarande inte att allt är mitt fel
och det har jag fått bekräftat från andra.

Besök gärna min kost och träningsblogg

Som en pjäs i ett schackspel

2010-05-28T20:17:00.003+02:00

Jag fick en kommentar av underbara Tina i mitt senaste inlägg. Den kommentaren var så klockren så jag var tvungen att klistra in den i detta inlägg. Jag hade inte kunnat beskriva det bättre själv.

"Underbart vännen. Jag brukar jämföra det med ett shack spel... du står i mitten & alla andra på sina platser runt dig & alla tycker det är bra & alla vet att du står där..men sen kommer dagen då du börjar ändra på dig..du byter plats det skapar oreda för alla andra för helt plötsligt måste DE flytta sig eftersom du gör det. Det blir mycket obehagligt för dem..men om du bara fortsätter att flytta på dig & röra runt på brädan så kommer de andra med tiden oxå må bättre. Alla behöver röra på sig. Alla behöver utvecklas & kanske det inte är så poppis i början..men efter ett tag kommer även de andra se det positiva i det du skapat.

Så ge inte upp utan gör det som du mår bra av.. en & annan kommer säkert falla bort från brädan, men det va ändå ingen som i längden kunde ge dig det du behöver.

Att göra det du nu börjat med är allt annat än egoistiskt!! När jag började min scack resa fick jag höra bla det, men det är så fel & det kommer de oxå att förstå när de märker vilken lycklig & stark Maria som kommer ur detta & tack vare dig har även endel andra på brädan upptäckt det hos sig själva oxå!"

Dagen idag var pest, ända tills skoldagen tog slut och man övergick till fritids. Då någonstans fick jag energi. Jag tror att energin kom från en 7-årig tjej.
Varje fredag sitter vi med barnens kontaktböcker och bl.a. ritar i stjärnor för de dagar dom har skött sig i matsalen. När dom får 5 stjärnor (dvs oftast på fredagen) så får dom ett klistermärke i kontaktboken som en liten belöning. Idag satt jag med klistermärkena och satte dom i kontaktböckerna. Det har kommit en del nya klistermärken vilket jag tyckte var lite spännande.
När den 7-åriga tjejen såg vad hon hade fått för klistermärke (en ängel) så kom hon mot mig och sträckte ut sina små armar, gav mig en bamsekram och sa "Tack Maria för ängeln!" Tänk att ett litet sketet klistermärke kan göra ett barn så glatt. Äntligen var det någon som uppskattade det jag gjorde, även om det var så lite. Vi vuxna har otroligt mycket att lära av barn.

Jag fick också ett ryck att städa och röja i boden som står på gården. åh, vad jag gillade det. Bara få vara där själv och fixa och dona och få göra det på mitt eget sätt. Jag behövde det just då. Jag kände då att jag skulle gärna ha boden som mitt egna ansvarsområde. Jag känner att jag nog kommer städa där flera gånger för jag mådde så bra, jag glömde allt trist denna vecka och jag bara VAR.
När jag gick till en i personalen och frågade en grej så sa hon "Gör som du själv vill Maria" och hon lät mig hålla på där i boden. Hon sa även att hon tyckte det var ett bra initiativ från min sida.
När sedan ett av barnen skulle hem så sa barnets mamma "Tack så jättemycket Maria för att du har följt med barnen när dom har haft teaterträning" Det var en väldigt tacksam förälder och jag växte några meter. Sånt skulle man behöva höra lite oftare från människor omkring en. Men jag antar att vissa har det i sig och andra inte helt enkelt.

När jag höll på och röjde i boden så ringde även A. Vi pratade inte så mycket om kaoset denna vecka (det pratade vi om häromdagen) men jag fick i alla fall prata med en vänlig röst och någon som sa "Hör av dig om det är något. Vi kan ha lite kontakt nu en tid om du vill" Fast den kontakten kommer enbart ske via sms eller telefonsamtal. Hon och jag funkar inte riktigt när vi har regelbunden kontakt men när jag bara har kontakt med henne så här så funkar det jättebra.
Veckan får ett bra slut i alla fall.

Besök gärna min kost och träningsblogg

Jag tror jag har hittat haken

2010-05-28T05:54:00.002+02:00

Jag tror jag har kommit på vad problemet är. Jag har börjat sätta ner foten och ställa krav och det är människor helt enkelt inte vana vid. Dom är vana vid att jag alltid gör som jag blir tillsagd utan att ifrågasätta, att jag alltid ställer upp när det behövs. Men det är lika bra att man vänjer sig för jag har också känslor.

I helgen ska jag umgås med människor som får mig att må bra. Efter jobbet blir det att åka till Lonni och gosa med lilla Moa, fjärde gången denna vecka men man kan ju inte få nog av det lilla underverket =) Jag är glad också att Lonni har ställt upp denna vecka som jag inte mått bra och bjudit in mig till sig och öppnat sina armar och sitt hem för mig. Det betyder hur mycket som helst.
Imorgon ska jag vara lite själv och städa och fixa och dona och på kvällen ska jag göra pizza med syrran och kolla på Eurovision. Jag ska satsa på att hålla mig vaken till kl. 21, allt efter det är bonus =) Fast nu fick jag reda på att Anna inte ens gick vidare till finalen haha I knew it!!!! Så det blir nog inte att se hela då.
På söndag ska jag med Cissi, fredrik och lilla Wille till Linköping och Ikea. Jag kan inte köpa något för jag ska spara tills flytten men jag ska kolla in lite möbler och grejer som jag kan tänkas vilja ha.

Så i helgen kommer jag i alla fall inte känna mig ensam.....

Besök gärna min kost och träningsblogg

Vissa kan

2010-05-27T20:35:00.003+02:00

Det finns en del människor som kan det där med att visa respekt och inte döma när man har det lite svårt, som inte ger mig skulden för allt som händer, som inte behandlar mig som om jag vore mer handikappad än vad jag är. Människor som bara ställer upp, som bara visar sig, som bjuder in mig. Människor som, bara genom sina få ord, får mig att må så myckt bättre. Ni är guld värda! Jennie, vänner och nätvänner. Vad skulle jag göra utan er?? Utan er vore mitt liv värt ännu mindre. Ni får mig att känna mig viktiga och att jag har en alldeles egen plats på jorden där jag får växa. Ni får mig att skratta och känna mig levande. Ni dumförklarar mig inte utan kan säga "den här gången är det inte ditt fel, det är inte dig det är fel på utan det är andra saker som inte fungerar som det ska". Ni dömer inte ut mig utan istället gör ni vad ni kan för att jag ska känna gemenskap och må bättre. Ni lämnar mig inte i sticket, utan ni tar tag i min hand när alla andra går sin väg.

Vissa misstag har jag gjort för många gånger, jag tänker inte göra om dom igen. För sista gången har jag nämnt för en levande varelse att jag har borderline, för sista gången har jag öppnat mig. Jag stänger av för att skydda mig själv, för att överleva, för aldrig någonsin mer ska någon använda min diagnos emot mig och lyckas göra mig svag och hjälplös. Det är deras förlust för ingen kommer kunna lära känna den riktiga Maria och jag vet att den riktiga Maria är klok och har mycket att ge. Men släpper man inte in mig utan knuffar mig tillbaka, då stänger jag av för jag måste tänka på mig egen överlevnad.
Jag älskar att leva men bara när jag tillåts att känna, tycka och tänka som en fri varelse och när jag känner mig delaktig. Om någon tar ifrån mig den livsgnistan som ibland är som en skör tråd, då är dom inte värda att veta om mitt innersta för det är mycket sårbart och bara något jag lämnar till dom jag har förtroende för.

En underbar människa som betyder massor för mig. Jennie så klart =)

Besök gärna min kost och träningsblogg

LYSSNA

2010-05-27T19:21:00.002+02:00

När jag ber Dig att lyssna på mig
och Du börjar ge mig råd
har du inte gjort det jag bad dig om

När jag ber Dig att lyssna på mig
och du börjar tala om för mig att jag inte
borde känna som jag gör
trampar du på mina känslor

När jag ber Dig att lyssna på mig
och du känner att du måste göra något
för att lösa mina problem
har du svikit mig, hur konstigt det än kan låta

Lyssna! Allt jag begär är att Du lyssnar,
inte pratar eller gör - bara hör på mig.
Råd är billiga: för 25 kronor får du både familjedoktorn
och doktor Ruth i samma tidning.
Och jag kan klara mig själv, jag är inte hjälplös
kanske modlös och i obalans, men inte hjälplös.

När du gör något åt mig som jag kan och behöver göra själv
så bidrar Du till min rädsla och svaghet.

Men när du accepterar som ett enkelt faktum att jag
känner som jag gör, oavsett hur irrationellt det kan vara,
först då kan jag sluta försöka övertyga Dig att börja på
att förstå vad som ligger bakom mina irrationella känslor.

Och när det är klart, är svaret också där och jag behöver inga råd.
Irrationella känslor blir begripliga när vi förstår vad som ligger bakom dom.

Kanske är det därför bönen fungerar, ibland för somliga.
Därför att Gud är stum, han ger inga råd eller försöker fixa saker.
"Den" lyssnar bara och låter dig komma fram till lösningen själv.
Så var snäll och lyssna, bara hör mig. Och om Du vill prata.
Vänta en stund på Din tur, så ska jag lyssna på Dig.

Har inte skrivit den själv.

Besök gärna min kost och träningsblogg

Vaken mitt i natten

2010-05-27T02:30:00.002+02:00

Sover tydligen askasst. Eller jag sov bra och djupt så länge jag sov, men drömde så vaknade kl. 02.15. Hade visst glömt ställa klockan på ringning så kanske var därför jag vaknade. Nu är den i alla fall ställd. Har tagit en halv tablett så förhoppningsvis så somnar jag om snart så jag hinner sova lite till innan klockan ringer vid 6. Skulle egentligen träna men hoppar det, får ta det imorgon.

Ska nog in och skriva ett snabbt inlägg i min låsta blogg nu

Besök gärna min kost och träningsblogg

Känns lite bättre

2010-05-26T20:06:00.002+02:00

A ringde förut, hör och häpna!!!
Hon brukar typ aldrig ringa annars så hon måste ha känt på sig att det inte var så bra. Jag spydde ut all galla, eller ja inte allt kanske för hon är jämt så stressad i telefonen, men jag fick ändå en hel del sagt. Jag var verkligen på hugget må ni tro så så fort hon försökte på sitt gamla vanliga sätt så röt jag till, allt vad jag hade: "Jag är inte intresserad av något jävla DBT-snack!" Det fick henne att backa lite och börja prata ett annat "språk". Är det så man ska hantera henne?
Hon som annars inte brukar förstå så mycket förstod verkligen och hon dumförklarade mig inte och tyckte inte allt var mitt fel. Det lilla gjorde att det började kännas lite bättre så nu har jag t.o.m. handlat och ätit. Ska snart krypa ner i sängen tror jag, är helt slut efter denna tumultartade dag.
Det var länge sen jag låg och läste så kanske ska jag göra det, men jag får liksom ingen ro när det är så stökigt som jag har det nu. När jag inte mår bra så syns det verkligen i min lägenhet för då ser det ut som om åskan har slagit ner.

Besök gärna min kost och träningsblogg

Uppdaterat

2010-05-26T17:22:00.002+02:00

Nu är min låsta blogg uppdaterad igen. Denna gång ett väääääldigt långt inlägg så hoppas ni håller er vakna =)

Allting är åt helvete idag kan man lugnt säga. Har man borderline så missförstår man alltid. Är man upprörd, ledsen eller arg så beror det på borderline. Alltså jag blir så kluven. Man säger att man inte ska se sig själv som en diagnos, ändå blir man behandlad som en diagnos där allt är mitt förbannade fel. Ingen annan än JAG kan tydligen göra fel och missförstå.

Åkte hem i regn idag. tyckte jag hörde lite muller. Jag är i vanliga fall väldigt åskrädd men idag var jag för arg och upprörd för att ens bry mig så jag tänkte mest "Slå ner mig då blixtjäven, om du vågar din förbannade lilla fegis"

Besök gärna min kost och träningsblogg

Ångest!

2010-05-26T15:31:00.003+02:00

Shit vilken ångestattack jag har haft, och jag tror inte att den är över än. Tjöt när jag pratade med chefen och alldeles nyligen har jag suttit inlåst på toaletten i ca en halvtimme och tjutit, det kändes som att jag aldrig skulle kunna sluta gråta. Jag gick nyligen ut från min "trygga zoon" för att ringa till Jennie men hon svarade inte. hon har säkert åkt hem. typiskt.
Det känns som att jag bara är ett misslyckat missfoster som varken förtjänar vänner, familj, jobb eller ett bra liv.

Slutar klockan 16 så fortsätter skriva när jag kommer hem men då blir det nog i min låsta. Har massa jag behöver få ut.

Besök gärna min kost och träningsblogg

Uppdaterat

2010-05-26T10:10:00.000+02:00

Nu finns det ett nytt inlägg i min låsta blogg

Besök gärna min kost och träningsblogg

Lite babbel

2010-05-25T19:55:00.003+02:00

Ibland bara kommer det över mig, som ett åskmoln som skymmer allt ljus. Dagen idag har bestått av både misslyckande, bra prestationer, svett, arbetsglädje, misslyckande igen, bebismys, misslyckande igen osv......

På medarbetarsamtalet sa chefen att det kunde vara bra att berätta för de andra arbetskamraterna om min diagnos och vad den kan ställa till med (tack och lov så blir det sällan några katastrofala följder nu för tiden). Idag sa jag till henne att hon kunde ta upp det på morgondagens personalmöte. Men jag hade två viktiga punkter som jag ville skulle komma fram tydligt.

1: Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig
2: Jag vill inte att någon ska ställa frågor om min bakgrund

Jag vill vara någon mer än någon som bara har haft det svårt och har problem. För jag är något mer. Idag är jag något mycket mer. Mina problem och svårigheter har tynat bort mer och mer och nu är dom bara som en liten harlort. Men dom visar sig ibland fast inte lika våldsamt som förut.
Jag vill heller inte fastna i det som har varit. Jag har fortfarande stort behov av att bearbeta vissa saker jag varit med om men det vill jag göra hos en professionell och ingen annanstans. När jag är på jobbet så vill jag försöka jobba så bra jag kan utifrån dom förutsättningar jag har. När jag träffar vänner så vill jag vara glad och social. Och när/om jag går till någon professionell så vill jag bearbeta där. Idag har jag ju ingen professionell fast det funkar hyfsat bra ändå. Jag försöker använda dom verktyg jag har för att klara av jobb, relationer och annat i mitt liv. Självklart brister det ibland men jag jobbar på det, 24 timmar om dygnet. Hela tiden går jag och tänker "hur kan jag göra nästa gång? Hur kan jag gå vidare utan att fastna i detta?" Ibland behöver jag gå undan, ibland behöver jag prata med någon, ibland behöver jag skriva...som nu t.ex. Men på något sätt så löser jag det alltid och varje gång jag tar mig upp så har jag fått med mig en ny erfarenhet, ny lärdom och nya verktyg. Det är det som gör livet så häftigt, även om man är vuxen så slutar man aldrig upp att lära sig. Det finns så mycket djupare än bara ren fakta. Många stirrar sig blinda på fakta när det gäller känslor och upplevelser. Har man det si så SKA man känna sig så. Och jag har ofta fått höra "Har man borderline så ska man funka så här" Vem har bestämt det? Jag kommer ihåg strax innan jag skulle göra utredningen så var det en som sa till mig "Jag är säker på att du inte har borderline för du är så intelligent. Vad fel hon hade! Nu när jag fick diagnosen, innebär det då att jag är dum i huvudet i så fall??

Tyck inte synd om mig,
för jag är stark och kan flytta stora berg
Jag kan ta mig upp till toppen och titta ner,
ramlar jag så reser jag mig upp och börjar klättra
Likt det torra löven på backen,
kan jag vara lika hjälplös
Jag kan gråta inombords, jag kan skrika,
men jag har lärt mig att trösta mig själv
Orden är mitt vapen,
styrkan är min sköld
Tyck inte synd om mig,
för jag klarar mig.

Dikt skriven i denna stund

Besök gärna min kost och träningsblogg

En underbar dag!

2010-05-22T20:59:00.003+02:00

I morse bröt min mage ihopå så fick ta två tabletter. Förbannade sjukdom! Men jag så¨g det inte som ett nederlag. Från att ha varit nästan som en fånge i mitt eget hem under fyra års tid så tar jag nu tablett kanske en gång var tredje månad. Så inget att deppa över! Igår kväll fick jag värsta magsmärtorna så började redan då. I och med att jag fick ta tabletter imorse så strulade min galla nu ikväll, men jag tog en tablett mot illamående så kunde jag sen äta min mat i lugn och ro.

Var iväg till Lysingsbadet med jobbet. Vi hamnade så långt ifrån alla andra som var där. DÅÅÅÅÅLIGT! Så det hände lite för lite för mig. Men när jag gav mig ut på en "raggningsrunda" med broschyrer i högsta hugg så träffade jag lite folk i alla fall, och en del jag kände. Gjorde bort mig. Ett stort misstag! Då kände jag för en kort sekund "Ge mig inget ansvar för jag bara sabbar allt!" men sen träffade jag underbara Pia så hon fick mig på bättre tankar.

Efter Lysingsbadet så gick jag till Lonni och myste med underbara Moa. Hon är såååå go alltså så det finns inte. Jag lade beslag på henne vilket uppskattades av föräldrarna så dom fick göra lite det dom behövde. Så vi var alla nöjda =)

Är så satans trött så nu ska jag sova.

Besök gärna min kost och träningsblogg

Jobblördag

2010-05-22T08:32:00.002+02:00

Ska iväg till Lysingsbadet om ca en timme. Jag hade ställt klockan på 7.30 imorse (trodde jag) men den ringde redan kl. 6 haha typiskt mig!
Det är första helgen på länge då jag känner mig lugn och harmonisk och njuter av att det är helg. Kanske skulle träffa en kompis idag också och hennes nyfödda lilla Moa, så underbart =) Imorgon blir det nog lite träning, kanske blir senare idag också om jag inte ska träffa min polare.

Ska försöka sola lite solarium. Har såna jävla eksem och har försökt med diverse salvor utan några vidare resultat, så nästa kur blir solariumkuren. Hoppas på underverk!

Hoppas ni får en underbar dag för det ska jag ha

Besök gärna min kost och träningsblogg

21 maj

2010-05-21T18:23:00.003+02:00

Dagen idag började lite kaos men med bra och stöttande arbetskamrater så gick det bra ändå och jag kände mig nöjd efter dagens arbetspass. Det har varit så underbart väder idag så vet inte hur mycket det påverkar men allting påverkar nog, både väder, bra kollegor och bra miljö.
Efter jobbet drog jag raka vägen till Jennie som skulle hjälpa mig med att få ännu fler vuxenpoäng =) Vi tog en liten snabb fika också och pratade om ditten och datten. Jag har känt att det har varit en tung vecka och det tänkte jag diskutera med Jennie, bara ventilera och ösa ut lite galla så att det skulle lätta för min egen del. Men när jag träffade henne och hon kramade mig så kändes alla bekymmer som bortblåsta så på hennes fråga om hur jag mådde så svarade jag "Jag mår bra" med ett leende på läpparna. Jag kan inte säga att jag ljög för just i den stunden mådde jag verkligen bra och jag förträngde hur veckan hade varit.
Min träning har verkligen gett resultat för hon sa att jag hade fått bredare axlar. Att jag har gått upp i vikt har en del påpekat men bredare axlar var något nytt. Jag blev SÅ glad och SÅ taggad till att fortsätta träna, ville ge mig iväg till träningslokalen med en gång.

Jennie och hennes familj ska hämta en liten hundvalp nästa helg och hon sa att när hon har gjort det så skulle jag få komma hem till henne. Blev verkligen superglad över erbjudandet men kunde samtidigt inte hålla tillbaka minnena om alla gånger jag blivit lovad saker som aldrig blivit av (detta gäller inte Jennie) men Jennie är inte sån. Hon lovar inte mer än vad hon kan hålla. Sen kan det alltid hända saker men annars är hon en sån som håller vad hon lovar. Hon kan bara inte vara på något annat sätt. Jag kan inte ha oturen att ha en sån människa till i mitt liv. Nej, Jennie är annorlunda. Hon är inte som andra.
Åååå, jag kan knappt vänta. Älskar hundar och jag hoppas jag får se den när den är valp. Dom växer ju så snabbt dom små rackarna. Dom som tycker att deras barn växer snabbt borde skaffa hund, där går det undan. Jennies ena hund är pensionerad och den är bara lite över 10 år tror jag haha
Jag skulle själv vilja ha hund, det är det enda djur som jag verkligen älskar och vill ha. Tyvärr så har jag varken tiden eller pengarna att ha hund och jag tänker inte skaffa hund för att sedan lämna bort den några månader senare.

Imorgon ska jag och några till från jobbet ut till Lysingsbadet och stå där och se snygga ut, det som vi är bäst på haha. Nej, vi ska stå och dela ut broschyrer och såpbubblor. Broschyrer till vuxna och såpbubblor till barn om någon inte förstod =)
Hoppas på fint väder imorgon och hela helgen också.

Besök gärna min kost och träningsblogg

Rör inte min kompis!

2010-05-19T17:07:00.003+02:00

Kommer ni ihåg dom pinnsen man hade när man var liten som det stod "Rör inte min kompis" på?? Jag ägde flera såna, dom var formade som en hand om jag inte minns helt fel.
Jag blir lite arg när jag ser/hör kompisar bli orättvist behandlade. När jag vet hur mycket dom kämpar och försöker få en relation att fungera, men vara får skit tillbaka. Jag känner igen det själv för jag kan också känna så rätt ofta. Men när det gäller ens egna känslor så har man ändå en del makt och kontroll, om man ser till att få det vill säga. Men när det gäller andra så har man inte samma makt och kontroll. Det enda man kan göra är att visa och säga att man förstår, att jag ser att dom försöker, ge dom styrka genom att försöka få dom att känna sig oberoende av den andra kompisen. Inte för att jag vill ha nåon för mig själv men jag vet vad som fungerar på mig. När jag känner att jag försöker men inte når fram eller får något gensvar, då försöker jag bli så upptagen med annat/andra som möjligt för att jag ska känna att jag inte riktigt behöver den som ändå inte "vill" umgås med mig eller den som inte "vill" gå halva vägen var. Detta kan jag försöka förmedla till mina vänner som hamnat i taskigt läge men jag kan aldrig vrida på deras känslor som jag kanske kan med mina. Svårt att förklara detta men hoppas ni hajjar. Jag kan inte alltid styra över mina egna känslor heller men man kan utveckla dom om man vill. Ibland önskar jag att jag hade samma kontroll över andras känslor, framför allt när dom hamnat i ett vägskäl.

Nu har jag ganska mycket att göra resten av denna vecka. Ikväll måste jag till affären och köpa matsäck till morgondagens utflykt, sen ska jag jobba lite hemma, saker som jag måste få gjort, ska skriva lönerapport och sen kommer en kompis hit snart och ska sova här i natt. Imorgon är det först jobb, sen åka till bostadsbolaget och säga upp lägenheten och sen träffa Cissi. På fredag äår det åter igen jobb och sen till Jennie. På lördag ska vi på jobbet till Lysingsbadet och stå på Barnens festival och sen kanske jag skulle träffa en annan kompis då också och hennes bedårande söta dotter Moa =) På söndag har jag inget inplanerat än.
Schemat för resten av veckan är alltså rätt fullspäckat =)
Får se när vi hörs nästa gång!

Besök gärna min kost och träningsblogg

Snyggaste arbetsgruppen i stan =)

2010-05-18T17:37:00.003+02:00

Igår kom våra jackor till jobbet som vi beställt och idag åkte det med en hem. Grymt snygga vi blir då =)

Det känns som att jag backar lite nu. Ett nytt inlägg finns att läsa i den låsta bloggen

Besök gärna min kost och träningsblogg

Man vet att man lever

2010-05-17T19:11:00.003+02:00

Jag var skapligt trött idag på jobbet så gick mest omkring och gäspade. Fattade inte hur jag skulle orka hela dagen. När vi var ute på eftermiddagen så började jag känna av lite huvudvärk och sen sa det PANG så fick jag värsta värken så trodde jag skulle kräkas. Gick in och tog två huvudvärkstabletter och sen blev det snabbt bättre och jag blev t.o.m. lite piggare. Skulle egentligen öppna imorgon och köra långpass men det ordnade sig så jag får lite sovmorgon. den sovmorgonen kändes som en gåva från ovan när jag hade sån där sprängande huvudvärk. Det kändes omöjligt att ta mig upp så tidigt och jobba då. Men nu när jag mår bättre så skulle jag lika gärna kunna gå upp så tidigt, men jag ska ta sovmorgonen i alla fall och börja kl. 8.30. Min kollega kommer inte förrän kl. 9 så jag får ta en samling själv med ca 18 barn och sen få igång dom med ett arbetspass. Men det ska nog gå bra, tycker det är lite kul trots att det bara är andra gången som jag har en samling helt själv. Men livet är fullt av utmaningar och jag älskar det =)

Imorgon är det också rumpnisseträning. 10 barn på jobbet har fått den stora äran att vara med i Ronja Rövardotter-föreställning som Visskolan ska ha så då ska våra små knattar vara rumpnissar. Dom är bara sååååå söta! Premiär gör dom nästa vecka och jag ska nu sätta mig och bestämma vilka dagar dom ska spela. Dom är nämligen indelade i 2 grupper, 5 st i varje grupp och sen får dom dela på föreställningarna så det inte blir för mycket för dom.
Jag tänkte nu att jag hade kunnat sitta med det nu ikväll, men kom på att jag har papperet på jobbet där det står vilka dagar föreställningarna är. Typiskt! Antingen får jag åka tidigare till jobbet imorgon och fixa det så att ledaren kan få det imorgon när det är träning eller så får hon det på torsdag. Får se hur jag känner imorgon bitti.

Besök gärna min kost och träningsblogg

Riktig vänskap!

2010-05-17T06:45:00.002+02:00

Detta kallar jag riktig vänskap. Love U Cissi!

Har varit och tränat nu på morgonkvisten. Ska göra mig iordning för att dra till jobbet.

Besök gärna min kost och träningsblogg

Försmak av sommaren

2010-05-16T17:38:00.003+02:00

Jag tror jag har fått en försmak av sommaren den här helgen. Inget sol och badväder direkt. Däremot har det varit tyst, ensamt, alla verkar vara upptagna med sitt och vara ute på äventyr, inte många bloggar att läsa (inte många uppdateringar) och inte många kommentarer i min blogg. Var är alla??
Det är det som är det trista med helg, deppigt värre. På vardagarna jobbar jag och tränar (Thank god for that) och på helgerna får jag inte plats i någons liv för då ska alla vara hemma med sina familjer och mysipysa och det ska vara så pluttinuttigt så!

Jag har börjat känna mig ännu mer delaktig på jobbet och kan till och med känna mig uppskattad där. Jag har världens bästa chef och arbetskamrater. Vi har sjukt roligt och skrattar massa och det är väldigt avslappnat. Vad hade jag gjort utan dom??
På fredag ska jag träffa J efter jobbet. Någon som verkligen vill träffa mig. Allt annat orkar jag inte bry mig om just nu. Det funkar så bra när en del är singlar och inte har något bättre för sig, då är man väldigt populär, men så fort dom får någon att dela sitt liv med så platsar jag inte riktigt längre.
Häromdagen när jag skrev ett inlägg om att jag inte vet hur personlig jag ska vara i bloggen för att man kanske tar avstånd ifrån mig, så skrev en nätvän till mig: Om mina vänner tar avstånd för det jag skriver i min blogg, då är jag glad över att de gör det, för då är dom inte mina riktiga vänner.
Så jäkla bra skrivet! Det är ju så sant och kanske borde jag tänka så nu också; dom som inte tycker jag är lika viktig längre är inte mina riktiga vänner och varför ska då jag spara en plats åt dom i mitt liv?? Då kan jag lika gärna söka nya bekantskaper som kan ta dom platserna och som uppskattar det mer.

Som sagt så är jag så enormt glad över att jag är omkringad av underbara människor hela dagarna, stora som små. Jag är omringad av små barnkramar, leenden, skratt etc. Men i och med att jag får så mycket där så märker jag hur mycket det brister vad gäller en del andra människor.

Alla mina vänner har barn nu och det är klart att det tar upp mycket av deras tid men jag vill också vara viktigt, oavsett om deras liv förändras. Jag ser inte barn som ett hinder, dom är inte direkt fastbundna vid ett och samma ställe (får man hoppas i alla fall), man kan ta med sig dom eller jag kan komma dit. Men när inte ens det passar. Det blir inte svårare än vad man gör det.
Kompisen som brukar sova hos mig kommer bara när hon jobbar. Hon kommer inte annars och jag åker inte till henne annars. Frågan är bara: vill man ha det så i all evighet? Om man ska hitta en lösning på det hela, hur ska jag göra??? Nu tänker jag inte hinder utan bara lösningar. Jag tänker ibland för mycket på andra och för lite på mig själv. Jag bryr mig mer om hur dom kommer reagera om jag säger något eller hur dom ska lösa sovplats, än att faktiskt jag ska må bra.

Att jag vill jobba så mycket kan nog vara därför att det är det enda stället där jag verkligen känner mig behövd och uppskattad. Relationer är komplicerat och just nu är jag i ett enda virrvarr där jag vill lösa en del och samtidigt skaffa nya bekantskaper där man både ger och tar. Jag hoppas att flytten ska bli en nystart!
Besök gärna min kost och träningsblogg

Vill ha!!

2010-05-16T13:16:00.004+02:00

Eget collage

Postlåda Bruka Pris okänt
Salladsbestick Bruka Pris okänt
Hushållspappershållare Trend4you Pris 79:-
Skrivtavla/veckoplan Granit Pris 289:-
Komihågrulle Granit Pris 69:-
Tidningskorg Rusta Pris 179:-
Lykta lila Bizy Pris 75:-
Ljuslykta Village Pris okänt
Hjärtan Inreda Västervik Pris 199:-

Besök gärna min kost och träningsblogg

Mitt förflutna i tryggt förvar

2010-05-16T09:41:00.004+02:00

Igår när jag rensade här hemma så hittade jag ett stort kuvert. Jag hade förträngt det för jag har inte tänkt på det kuvertet på väldigt länge. Det är igenklistrat. Innehållet i det kuvertet är ett antal brev.
När jag bestämde mig att frigöra mig från mitt smärtsamma förflutna och inte låta det påverka mig längre så skrev jag brev till en soc.tant som jag hade för några år sedan. Hon är den som har hjälpt mig och mött mig på det bästa sättet. Den mörka skugga som så länge har följt efter mig har istället ersatts av minnet av hennes värme, empati och förmåga att se varje individ och hjälpa denna just där den befinner sig. Det är det som har hjälpt mig framåt.
Jag skrev brev till henne om hur jag kände, om hur jag slogs mot hat, minnen från en jobbig bakgrund och längtan efter att hitta mig själv.
Jag lade varje brev i ett kuvert och klistrade igen. När jag bestämde mig för att nu får det även vara slut med brevskrivande, dags att ta sig till nästa nivå, då lade jag alla brev i ett stort kuvert och klistrade igen. Jag mejlade sedan Pia, som hon heter, och frågade om hon ville ta emot dessa brev. Jag ville lämna över mina tankar och känslor till henne, någon jag hade förtroende för och som jag kände skulle ta det på rätt sätt. Ens innersta är det värdefullaste (och kanske också det sårbaraste) man har så jag gav henne något väldigt stort.
Det tog några dagar innan jag fick svaret att hon hade varit tvungen att tänka igenom det hela. Det var inte riktigt det svaret jag hade väntat mig. Jag hade hoppats på att det hade varit en självklarhet för henne att ta emot det. Jag hade även skrivit till henne att jag inte ville att hon skulle kommentera breven, jag ville bara lämna över dom. Hade hon kommenterat dom så hade vi varit inne i en diskussion och då hade jag fortfarande varit fast i det jag ville frigöra mig ifrån.
Hon påpekade också att hon hade anmälningsplikt så ifall det var något som behövdes anmälas så var hon skyldig att göra det. Ännu en sak som jag inte ville höra. Jag förstår att hon har anmälningsplikt men jag hade hoppats på att få svar från personen Pia och inte soc.tanten Pia. Min trygghet rubbades. Det sista jag ville var att behöva känna mig otrygg och osäker på vad som skulle hända när jag lämnade ifrån mig breven. Och vad fanns att anmäla??? Pappa och mamma har numera inga barn boende hemma så där kan soc inte komma in och rota och ställa till det. Hon kan inte heller polisanmäla då alla vi barn nu är vuxna och säkert måste polisanmäla själva i så fall.
Jag valde att inte lämna breven till Pia. Det är den enda gången jag inte har litat på henne och den enda gången jag inte känt mig trygg med henne.
Jag har hela tiden sagt att jag inte vill bränna upp breven för även om det är jobbiga saker och erfarenheter som jag önskar att jag hade varit utan så har ändå min bakgrund format mig som människa och gjort mig till den jag är idag och ibland är jag rätt stolt över det jag presterat och dom framsteg och val jag gör i mitt liv.
Frågan är nu: Vad gör jag med breven?

Besök gärna min kost och träningsblogg

Flyttförberedelse

2010-05-15T18:55:00.008+02:00

Jag kan knappt vänta tills jag får flytta till min älskade lilla lya. Idag har jag suttit och kollat inredningssidor och gjort en liten önskelista på det jag vill ha (önskelista till mig själv givetvis buhuuuu)
Har också börjat rensa en del Tagit upp massa skräp från förrådet och försökt rensa bort så mycket som möjligt. Tur att man har en far till skrotnisse =)
Har tagit kort på lite jag ska sälja också.

Databord 50:-
Tavla 300:-
Bokhylla 500:- Nypris 995:- (OBS! Skiten som är i/på ingår EJ =) )
Bänk med hemmagjord dyna 400:- Nypris för bänken ca 700:-
Porslinsdockor 100:-/st
Ska även sälja en crosstrainer för 250:- Nypris ca 1500:-

Är det något som är av intresse så är det bara att hojta =) Pappa ska sätta upp en lapp på hans jobb också.
Behöver även flytthjälp till den 1 oktober fast det är ju ett tag kvar men jag hoppas på att allt ordnar sig lite tidigare för hon som bor där nu och att den blir ledig tidigare än oktober =)

Besök gärna min kost och träningsblogg

Samlad

2010-05-14T17:20:00.005+02:00

Nu när jag har nystädat hemma så måste jag säga att jag känner mig mer samlad, inte lika splittrad i huvudet och inte lika nära till ångest och oro. Jag har lättare att vara här och nu.
På bara ett år har jag gjort enorma framsteg, mycket på grund av egen maskin och mycket på grund av en superbra medicin. I höstas gick jag en kurs som heter AURA (ett samarbete mellan FK och AF) Innan vi skulle ut på praktik så var hela vi i den gruppen plus två handledare (J var en av dom) och bowlade och åt mat. Samma morgon skulle jag till läkaren. Jag hade alltså mycket i huvudet och det kändes som allting bara svävade omkring, ungefär som Christer Fuglesang gjorde när han var ute i rymden. Jag försökte pussla ihop pusslet i mitt huvud, alla bitar av känslor och tankar. Jag ville lägga det där det hörde hemma. För att förhindra ännu fler intryck så drog jag upp luvan på min tröja och borrade in mitt huvud i den (så gjorde jag ofta förr när jag ville/behövde avskärma mig från omvärlden)
När jag kom till bowlinghallen så var J där. Hon frågade hur det gick hos läkaren.

J: Hur gick det?
Jag: Det känns som att mitt huvud ska gå sönder
J: Jasså?
Jag: Jag har flisbitar i huvudet
Hon tittade på mig
Jag: Kan jag få dina händer?
Jag tog hennes händer och tog dom upp på mitt huvud, på tinningen, en hand på varje sida. Jag höll mina händer ovanpå hennes.
Jag: Om du trycker så så kanske allt faller på plats igen
Jag: Vi hade rollspel, det var kul men jag är värdelös på det
Hon lyssnade
Jag: Vi hade det för att jag skulle lära mig att säga nej till A. Jag måste träffa henne
J: Måste du det?"
Jag: Ja, för hon måste remittera över mig till någon annan. Jag tror det är därför som mitt huvud börjar gå sönder
Vi höll våra händer på tinningarna under hela samtalet. Efter en stund släppte vi och allt kändes mer samlat

Besök gärna min kost och träningsblogg

Den värdelösa kocken!

2010-05-14T14:02:00.002+02:00

Den värdelösa kocken! Det är jag det.
Är på jobbet. Skulle haft 7 små vilddjur här idag men har bara 2. Jag passade på att göra scones med grabbarna grus. Det var en utmaning i sig men det gick rätt bra ändå. Förutom att jag misstänker att sconsen inte kommer bli så vidare bra, dom är inte klara än. Jag misslyckas alltid i köket, framför allt när jag ska göra med/åt andra. Åååå jag blir så arg på mig själv! När jag är själv hemma och ska göra något så är jag nog mer avslappnad så då misslyckas jag inte lika ofta. Men så fort jag ska göra med/åt andra så går det åt fanders. Jaja tur att det finns annat bröd i huset som en liten nödlösning!

Besök gärna min kost och träningsblogg

Städning ersätter dagens träning

2010-05-14T10:01:00.003+02:00

Skulle ha tränat nu på morgonen innan jobbet men tog tag i välbehövlig städning istället och gud så nöjd jag är. Har bara golvmoppning kvar en det tar jag senare. Har duschat och ska iväg till jobbet lite senare. Jobbar 12-16.30 Lite lagom arbetspass så här en klämdag =) Har bara 7 barn idag. Jag mår väl som bäst när det är lite mer håll i gång men dom barnen vi har idag kan konsten att hålla igång så det blir säkert ingen latdag för det. Sen ska jag hem och ta HEEEELG! Fy satan så skönt. Ska se om jag kan rensa lite här hemma. Började lite smått igår. Ska jag flytta till en etta så blir det rensning upp över öronen och lika bra att börja tidigt. Men garanterat så kommer jag hinna samla på mig mer skräp innan jag flyttar. Mamma brukar säga att jag är lik farmor för hon köpte hela tiden nytt, men visst är det roligt med nya saker =) Jag skulle även kunna tänka mig att köpa möbler på loppis och göra om så dom ser nya ut men så långt har jag inte kommit än. Farmor flyttade även en hel del men det var länge sedan jag flyttade nu så den sidan har jag i alla fall inte ärvt av henne.

Jag återkommer säkert med ett till blogginlägg när jag kommer hem ikväll, om jag orkar. Är jätte skrivsugen nu men vet inte riktigt vad jag ska skriva, dessutom så står min syrra och hänger över mig =)

Hoppas ni får en bra fredag oavsett om ni jobbar eller inte

Besök gärna min kost och träningsblogg

IT'S MINE!

2010-05-13T18:51:00.002+02:00

När jag kom hem efter lägenhetsvisningen i tisdags så satte jag mig med en gång vid datorn och skrev ett mail till kvinnan på Bostadsbolaget som jag haft kontakt med. Jag skrev att lägenheten var väldigt fin och att jag var intresserad.
Igår kollade jag min mail på jobbet och då hade jag fått svar av henne då hon skrev "Kul att du gillar den. Du får den. Kom in torsdag nästa vecka så fixar vi uppsägningen" SHIT!! Fatta alltså! JAG FICK DEN!!! Blev hur överlycklig som helst så jag ville bara flytta med en gång.
Nu måste jag sälja lite och rensa bort en del men jag gör det så gärna om jag ska bo i den lägenheten =)
Efter jobbet igår så träffade jag syster. Vi köpte lite godis, frukt och glass och gjorde fruktsallad (inte av godiset då då) och kollade första halvleken på ishockeyn. Det kändes som att fira att jag hade fått lägenheten. Idag var vi även på Lager 157 där jag shoppade ett par jeans, en t-shirt och en huvtröja + en film. Billigt och bra =)
Jag var så glad igår när jag fick reda på det så jag visste inte vart jag skulle göra av all glädje och energi. Jag var ju på jobbet så fick försöka hålla mig samman.
Jag vill helst flytta NU med en gång fast det blir inte förrän den 1 oktober så jag får allt vänta lite.

Egentligen skulle jag vilja skriva ner massa tankar och känslor nu men det är liksom en spärr. Känner mig stressad och är trött. Skulle behöva städa men är för trött för det, därför känner jag stress, för att jag inte orkar städa.
Imorgon ska jag jobba. Jag älskar verkligen mitt jobb och mina arbetskamrater. Trivs skitbra där men just nu känner jag att jag jättegärna skulle vara ledig. Men jag jobbar bara 12-16.30 imorgon så jag ska väl stå ut =) Innan jobbet blir det åter igen lite träning så trots att jag börjar jobba så sent så blir det inte någon sovmorgon till kl. 11 precis =)

Besök gärna min kost och träningsblogg

ETT STORT VARMT TACK!

2010-05-11T19:02:00.004+02:00

Jag vill verkligen skicka ett stort varmt tack för era underbara kommentarer och stöttande ord. Jag är lyckligt lottad som har såna fina och medmänskliga nätvänner. Mitt hjärta blir alldeles varmt av eran omtänksamhet.
Det är verkligen roligt också att läsa att ni uppskattar när jag är lite öppnare i bloggen. Det är en svår balansgång det där. Det är skönt att kunna skriva öppet men samtidigt kommer tankarna på att det jag skriver kan användas emot mig på ett eller annat sätt, människor börjar prata om allt jag skriver, man börjar ta avstånd ifrån mig, man ser mig enbart som ett problem etc. Så därför är det svårt att veta hur mycket jag törs riskera av min egen integritet. Det jag en gång har skrivit/sagt kan jag inte ta tillbaka. Det är därför också som jag försöker skriva både positiva och lite jobbigare saker. För min egen skull också för skulle jag bara skriva om allt skit jag känner och varit med om så skulle antagligen bloggen bli för tung att läsa. När jag lyfter fram de positiva saker så lyfts även jag. Vad är det man brukar säga -det går 100 positiva tankar på 1 negativ?? ( nu kanske det inte var exakt 100 men ah ni fattar va? =) ) Alltså för att väga jämnt så måste man tänka 100 positiva tankar vid en negativ. Därför är det så oerhört nyttigt att även lyfta fram de bra sakerna.
Jag älskar att lyfta fram vänner ( IRL eller icke spelar ingen roll) och fina upplevelser. Tyvärr så är jag numera en upptagen kvinna så det där med vänner har jag inte lyckats prioritera den senaste tiden, men jag tänker på dom hela tiden.
Vissa samlar på frimärken och snäckor. Jag samlar på goda människor och kärlek. Tänk om man bara kunde lägga det i en liten ask och ha det framme hela tiden.

Vad är kärlek egentligen?? Nu tänker inte jag på kärlek mellan en kvinna och en man utan kärleken i stort. Ett leende gör mig varm om hjärtat. Bara ett enda litet leende, det kan förändra en hel dag för mig. Bara någon som visar med kroppsspråket "Du är viktig och värdefull" Det behöver inte vara stort, inget som kostar massa pengar eller någon som skulle dö för min skull. Det räcker med att dom vill ta sig tid och ägna en minut åt att bara prata med mig, lyssna på vad jag har att säga och någon som låter mig lyssna på vad dom har att säga. Någon som visar att den här minuten är jag med dig. Sånt betyder jättemycket för mig. Det behöver inte vara enskilt med någon utan kan även vara i grupp, där man känner sig delaktig, där man känner sig lika sedd som de andra i gruppen och får samma möjligheter och utrymme. Det där med grupper är oerhört svårt. Jag är absolut ingen gruppmänniska men samtidigt vill jag ha människor omkring mig.

Av mina bloggvänner får jag massa kärlek. Att ni bara tar er tid att läsa och kommentera är guld värt- Då får jag den där känslan att just dom minutrarna är jag "eran".

Idag har det varit lite up & down för min del. Tränade innan jobbet *lyckorus*, mådde kanon hela förmiddagen, sen fick jag någon liten minisvacka där mitt på dagen. Jag slog bort Rufus och de negativa tankarna med samma kraft som dom anfaller mig. Skit ska skit ha!
Sen lyckorus igen, därefter lite lågt blodsocker, lägenhetsvisning och där dalade det lite igen.
Jag gillar inte konkurrens och det beror inte på att jag är bortskämd. Å nej, det beror på andra saker. Jag känner mig så i underläge och känner inte att jag har en chans, känner mig bara oduglig i såna lägen. Men på lägenhetsvisningen fick jag konkurrens Lägenheten var verkligen tipptopp *vill ha* men en kille var där och kollade samtidigt som jag och var också VÄLDIGT intresserad. Men jag hoppas nu att jag har mycket till min fördel.
Efter lägenhetsvisningen så åkte jag till Coop och handlade. Där träffade jag Jonna och Fabbe och fick massa positiv energi från dom så sen blev jag glad igen. Nu är jag mest trött.

Jag märker att jag är rätt känslig nu. Minsta lilla motgång får mig att dala men jag hoppas att det är övergående. När jag är så känslig så ska jag inte se framåt, inte bakåt, jag ska vara här och nu. Jag ska försöka komma iväg till träningen varje morgon för det är något jag mår bra av. Jag ska ta mig till jobbet varje dag och försöka göra mitt yttersta för det är något som får mig att utvecklas och jag vet att jag behövs.
Mina trauman i livet har inget med nuet att göra och det kommer jag bearbeta tids nog. Lägenheten kan jag inte göra så mycket åt i dagsläget, bara vänta och se. Nu är jag frisk, nu mår jag bra, nu har jag ett jobb jag trivs med, nu har jag en meningsfull fritid, nu har jag människor som bryr sig om mig (familj är ej inräknat i detta). NU NU NU och inget annat!

Besök gärna min kost och träningsblogg

Miniångest

2010-05-10T19:49:00.003+02:00

Idag rann tårarna, på fel plats, vid fel tidpunkt. Jag skäms över mitt misslyckande.
Jag kände mig splittrad, kluven och visste inte hur jag skulle bete mig. Jag vill inte att alla ska veta, att man ska göra så stor grej av det. Ändå känns det konstigt och ensamt när ingen verkar bry sig.
Jag tänkte ringa till J men när jag tagit upp mobilen och letat fram hennes nummer så hejdades jag av min osäkerhet. Jag visste inte vad jag skulle säga och jag kände sympati för henne som säkert inte skulle veta vad hon skulle säga. Vad säger man när någon ringer och gråter och det enda personen har att säga är "Jag känner mig så misslyckad"? Vad skulle hon säga? "Jaha! Men det är du inte!" Och sen då? Skulle samtalet ta slut där och hur skulle jag reagera på tystnaden och på att inte heller hon kunde fånga upp mig?
Det jag hade idag var bara ångest mini. Det jag hade förut, innan jag började med den medicin jag äter nu, var Big ångest, ungefär som Big Mac. Det var Big ångest plusmeny. Så visst är det en klar förbättring i fall jag nu lyckas hålla den på mininivå. Jag försöker minimera det. Jag vill inte att man ska se mig som en belastning och en som bara har problem. Jag har inte bara problem. Jag är för det mesta väldigt glad, klok och sprallig. Men ibland slår det till och då har jag noll kontroll, även fast jag önskar det. Jag har noll kontroll över tårflödet och känslorna som river mig sönder och samman inuti. Men jag har ändå kontroll över vad jag gör med dom. Idag, när det rev och slet inuti mig, så ville jag tillbaka till mitt självdestruktiva beteende. Tankarna slog mig men jag lyckades ändå få bukt på det och komma på andra tankar. Jag var trött på att finnas till och på att känna men jag tvingade mig själv att stå ut. Så visst, en del kontroll har jag men jag kan inte kontrollera känslornas framfart.
Tänk att något som egentligen inte syns, som man inte kan ta på, ändå kan göra så förbannat ont och slita en i stycken.
Jag ska laga mig själv för det har jag gjort så många gånger förut. Andra har rivit sönder mig och jag har, med svett och tårar, lappat ihop dessa delar igen. Men kan man lappa och laga hur mycket som helst utan att det nöts ut allt för mycket?

Trots denna miniångest, alla känslor och misslyckande så får man inte glömma den stolthet jag känner ibland över den prestation jag gjort, den makten jag ändå tagit över mitt liv. För visst är jag stolt över mig själv och den jag blivit med tanke på de förutsättningar jag haft. Mina förutsättningar var för jävliga rent ut sagt. Jag hade inget som talade FÖR mig. Jag var misslyckad i allas ögon, misshandlad, bortglömd, osynlig. Ingen ville vara min vän, ingen ville ta sig an mig. Jag var smutsig enda in på själen. Men på något sätt får man lära sig att bli sin egen vän, att ta hand om sig själv. Att vagga sig själv när man är ledsen när ingen annan ens vill ta i en med tång.
Jag är min vän! Och egentligen är det inte jag som borde skämmas utan alla dom som inte såg eller ville se mitt värde som människa. För alla har vi ett värde oavsett hur misslyckad och förlorad man är i andras ögon. Jag reste mig om och om igen och kommer göra det en miljon gånger till om det så krävs.

Besök gärna min kost och träningsblogg

Nytt inlägg

2010-05-08T12:44:00.000+02:00

Nu finns ett nytt inlägg i låsta bloggen

Besök gärna min kost och träningsblogg

Lördag

2010-05-08T10:06:00.002+02:00

Skrev ett mail till J igår, bl.a. om att jag fortfarande inte gått med i A-kassan eftersom det inte är någon som verkar vilja hjälpa till. Min AF-handläggare tycker jag kan göra det via nätet "eftersom jag är så bra på datorer". Ja eller hur? Vad har mitt kunnande med datorer att göra med A-kassan? Jag fattar inte mer för det. Dessutom så har inte min handläggare hört av sig något sedan hon kom tillbaka från sin semester för några veckor sedan.
Nu lovade i alla fall J att vi skulle boka in en date så hon kunde hjhälpa mig med det hele. Underbart med människor som inte släpper en helt bara för att man inte har dom längre.

Min chef sa till mig igår, något i stil med "Det är ni med olika diagnoser som har byggt upp detta samhälle. Vi andra är så fyrkantiga men ni har förståelsen och empatin för andra med svårigheter. Förstår du vilken insats ni gör??"
J har i alla fall hjälpt till att bygga upp mig till den jag har blivit det senaste året. Jag kan inte beskriva hur glad och tacksam jag är över att det finns såna hjälpsamma och medmänskliga människor och även såna chefer som min chef som ser fördelarna även i mig som har diagnos, som lyfter det till något positivt. Hur många gör det?? Annars brukar det vara så att jag alltid får skulden till allt. Regnar det så är det mitt fel, hamnar jag i en konflikt så är det enbart mitt fel, mår jag dåligt, är arg eller ledsen så beror det inte på att jag är människa och har känslor som alla andra, utan då är det för att jag har en diagnos.

Sen jag startade min låsta blogg så har jag inte varit så öppen i den här bloggen med att jag har diagnos. Men som min chef sa igår "det är inget konstigt, du ska inte skämmas för det" Kanske borde jag vara lite mer öppen om det här. Jag har BORDEERLINE och jag borde inte skämmas för det, snarare tvärtom. Jag borde se det som en styrka att vara "annorlunda".

Besök gärna min kost och träningsblogg

Åh vad svårt och krångligt det ska vara då!

2010-05-07T20:47:00.002+02:00

Hade medarbetarsamtal med chefen idag. Fick massa beröm under en timme, sen var det klart. Så alltså inte mycket att oroa sig för =)

Nu har jag ju startat en designomröstning här på bloggen, men bara därför så har jag hittat femtioelvatusen till som jag tycker är snygga, nästan snyggare än de jag har med i omröstningen. Blir arg på mig själv ibland för att jag bara ska krångla till allting.
Mår oförkämt bra idag men blir så arg på mig själv så jag knappt vill ägna bloggen en tanke. Men gör det ändå för att jag älskar er så mycket =)

Ska kolla igenom de nya designarna jag har hittat och se om det är någon det säger klick med.

Har kvällsstädat och möblerat om lite nu ikväll. Det där med ommöblering är inte det lättaste projektet precis i den här lägenheten. Flyttade sängen 45 grader så blev det bra =)

Hoppas ni har en bra fredagskväll!

Besök gärna min kost och träningsblogg

Kvällspiggelin

2010-05-06T22:01:00.002+02:00

Somnade när jag kom hem från jobbet idag. Låg "medveteslös" i hela 2 timmar. Totalt däckad. Inte ofta det händer så bör ha varit rätt utpumpad. Hade sån satans huvudvärk också. Det bara small till i huvudet på mig på jobbet i eftermiddags och sen blev den värre och värre. Tack och lov så var det bara en kort stund innan jag slutade så jag härdade ut den tiden som var kvar.
Sov först och tog tablett sen. Inget vidare smart drag men jag hoppades ppå att lite vila skulle få mitt huvud på andra tankar. Hoppet är ju som bekant det sista som överger en.
Tji där fick jag, värken var bara ännu värre när jag vaknade igen så fick, lite snällt, knapra i mig två tabletter. Har fortfarande lite ont men tror nog att det har gått över tills jag vaknar imorgon.

Nu längtar jag verkligen efter helg och jag längtar efter måndag då jag ska gå in i en helt ny träningsfas! Spännande värre =)

Imorgon ska jag på medarbetssamtal med chefen och när jag kommer hem från jobbet så blir det nog att städa och fixa och greja. Har inte direkt mått prima i veckan och det syns i min lägenhet kan tilläggas. Men nu känner jag mig lite bättre och dags att röja upp så man får lite ordning på torpet =)

Kanske har glömt säga en sak förresten: på tisdag ska jag kolla på en ny lägenhet WOHOOO! Kan knappt vänta½! Hoppas den är fin och i bra skick och att ingen annan vill ha den :PJag får längre till det mesta om jag flyttar, längre till vänner, något längre till träning, längre till affärer (men det är ju på gott och ont). Faktum att det ska bli skönt att få längre till allt, förhoppningsvis kan jag känna lite mer ro då och inte samma stress.

Cissis kille Fredrik ringde mig ikväll och frågade om jag kunde vara barnvakt till lilla Wille den 22 maj för att han ska sjunga och spela på ett bröllop den guden =)
Vem ka motstå ett sånt erbjudande liksom?? Inte jag i alla fall så jag var inte sen med att tacka ja till lite tvåårsmys och lek.

Nu ska jag se om John Blund vill infinna sig.
Och glöm inte rösta här till höger ---->

Besök gärna min kost och träningsblogg

Hjälp mig välja design!

2010-05-06T19:53:00.023+02:00

Jag behöver hjälp med att välja design så nu har jag valt ut 20 stycken att välja på. Snälla rösta på den du gillar!
Tyvärr så blev det lite konstigt bland svarsalternativen men ni fattar nog ändå =)
Röstningen kommer finnas i sidmenyn under några dagar.
Jag har testat designerna på en annan blogg jag har, därav anledningen till att det är så lite text. Men sen ska den alltså in på denna blogg.
Rösta på nu! =)

Besök gärna min kost och träningsblogg

Uppdaterat

2010-05-05T10:08:00.001+02:00

Det finns ett nytt inlägg i min låsta blogg

Besök gärna min kost och träningsblogg

2 maj

2010-05-02T08:04:00.002+02:00

För tillfället känns denna layout okej och som vanligt är det inte jag som har gjort den. Jag tror att jag kommer tröttna på den rätt fort så kan börja leta ny redan nu =)

Är förkyld IGEN. Fjärde gången sedan i november. Blir galen. Så nu blir det ännu ett träningsuppehåll =( Jag som hade tänkte börja träna innan jobbet imorgon, alltså kl. 6. Men nu sket sig det.
Denna gången har det mest satt sig på stämbanden så jag har nästan ingen röst kvar. Jag kommer alltså INTE agera telefonsvarare imorgon på jobbet, inte om jag inte måste =)

Idag blir det till å hjälpa syrran att flytta. Hon ska flytta till samma gata som jag. Känns lite kluvet men det blir nog bra.
Ikväll komer Anne och ska sova här eftersom hon ska jobba imorgon.

Nu ska jag rensa lite bland inläggen här på bloggen, en av kategorierna ska BORT, men säger inte vilken =)

Besök gärna min kost och träningsblogg

Ursäkta röran....

2010-05-01T11:15:00.001+02:00

...men jag bygger om. Hinner dock inte fortsätta mer nu för ska göra mig iordning och sen åka till päronen. Fortsätter senare...

Besök gärna min kost och träningsblogg

Morgondagens TO DO:

2010-04-30T22:20:00.002+02:00

* Diska
* Plocka i ordning
* Svara på bloggkommentarer
* Blogga
* Tvätta håret + inpackning
* Platta håret
* Till pappa och mamma klockan 14

Hur mycket av detta tror ni jag kommer få gjort?? Kan säga redan nu att det kommer nog inte ske i den där ordningen haha Och inte heller kommer jag vara så ambitiös så jag tänker ställa klockan på ringning. Nej nu ska jag vila ut i helgen. Syster flyttar i helgen men har inte lovat att hjälpa henne på söndag. måste verkligen ta det lugnt och vara utvilad tills måndag för då väntar en ny tuff arbetsvecka med ca 3långa arbetspass varav 2 är stängningar.

Nu ska jag ta kvällsmedicinen och sen sussa. Det har hänt så mycket både idag och överiga dagar denna vecka så jag trodde jag skulle somna på jobbet en timme innan det var dags att gå hem. Ska skriva ett till inlägg i min låsta blogg om dagen som varit men orkar inte nu för nu är jag trötter.
Natti natti!

Besök gärna min kost och träningsblogg

Uppdaterat

2010-04-30T22:11:00.000+02:00

Det finns ett nytt inlägg i min låsta blogg

Besök gärna min kost och träningsblogg

Uppdaterat

2010-04-30T07:39:00.001+02:00

Ett nytt inlägg finns i min låsta blogg

Besök gärna min kost och träningsblogg

Uppdaterat

2010-04-29T15:17:00.000+02:00

Nu finns det ett nytt inlägg i min låsta blogg

Besök gärna min kost och träningsblogg

Är inte alls på humör

2010-04-29T05:57:00.002+02:00

Är på dåligt humör. Det började igår kväll. Jag trodde det skulle ha blivit bättre tills jag vaknade men icke. Det skulle bli 20-21 grader varmt här idag och solsken sa chefen. Perfekt eftersom vi ska på utflykt hela dagen. men vad fan, DET REGNAR JU!!!! Tar bussen till jobbet idag. Längtar efter helg. Idag jobbar jag till 16 och imorgon till 17, sen är det HELG! Tyvärr så blir det inte så mycket helg. Pappa fyller år på lördag och i morgon ska jag hjälpa mamma att baka tårtor. I normala fall så tycker jag det är kul men inte nu, inte när jag är på dåligt humör. Då tycker jag mest att allt är tråkigt och alla är jobbiga. Syrran och jag skulle köpa något ihop till pappa men då hon alltid ska krångla till allt så väljer jag att köpa något själv. Så efter jobbet blir det att åka ner till stan och försöka hitta något. Sen är denna födelsedagsboomen slut för den här gången. Shit vilken månad. 2 barn har fötts, ytterligare 2 barn har fyllt år och sen pappa. SEn blir det väl ca ett "födelsedagsbarn" i månaden och det känns ju lite mindre stressigt =)

Nu ska jag fixa lite frukost här så jag kan göra mig i ordning för att dra till jobbet. Blir nog att ta bussen!

Besök gärna min kost och träningsblogg

En underbar helg!

2010-04-25T20:14:00.012+02:00

Jag har verkligen haft en underbar helg och fick jag bestämma så skulle den inte ta slut. Men nu får jag ju inte det, jag har ingen makt över såna saker och helgen börjar nu lida mot sitt slut.
Gårdagen var något stressad men jag mådde ändå väldigt bra. Idag har jag varit lugnet själv. Har gjort något som jag aldrig brukar göra annars i princip. Det kanske bara händer en gång i kvartalet på sin höjd. Vad är det då jag har gjort? Jo jag gjorde något så enkelt som att bara sitta i sängen men lite musik spelandes på datorn. Där satt jag och läste i lugn och ro i dom tidningar och bok jag köpte igår. GASH! Jag mådde som en prins(essa)

Gjorde egen kebabrulle till lunch, yoghurt och banan till eftermiddagsmellis och sen till "Donkan" med syrran där jag tog en meny och en glass till efterrätt. Jag var något mätt efter det men jag mådde i alla fall bra =)
Jag tog med mig kameran ut och fotograferade lite. Tänkte ta tag i tecknande vad det lider, om jag får någon tid, ro och inspiration till det. Fotade lite byggnader som jag tänkt försöka teckna av sen. Syrran tog lite kort på mig också. Jag måste verkligen göra något åt mitt oranga hår. Hatar det men orkar inte hålla på längre. Mitt hår är typ trasigt. Kläderna köpte jag igår och jag älskar dom. känner mig så hemma i den cerisa färgen. Hade det varit för bara några månader sedan så hade jag aldrig köpt ett sånt typ av plagg men nu har jag utvecklats =) Jag köpte kläderna på Lindex. Jag verkligen ÄLSKAR nya Lindex här i stan. Nu är det inte tantvarning längre utan lite mer i min smak =)

Nu ska jag sluta blarra och visa lite bilder från dagen istället =)

Kyrktornet i närheten av där jag bor

Det finns massor av gamla byggnader i Västervik. Intressant tycker jag...

En del av sjukhuset

En annan kyrka som är mitt emot sjukan

Östra akademin

Idag när reklamen damp ner i hallen och jag läser den så ser jag Jennie i ett reklamhäfte. COOOOOOL! Söt hon é =)

Besök gärna min kost och träningsblogg

Festa?? Nej tack!

2010-04-25T10:33:00.011+02:00

Var på fest igår hos Eva. Egentligen hade jag inte tänkt gå för att jag skulle storstäda här hemma. Men då jag blev klar i tid så valde jag att gå i alla fall.
Jag är ingen festmänniska direkt och framför allt ingen krogmänniska så krogen hoppade jag över.
Eva och jag hade verkligen skitkul i början. Vi hade självklart trevligt sen också. För varje fest jag är på så upptäcker jag nya anledningar till att inte festa. Här är några:

1. Ingen är sig själv
2. Det kostar bara pengar
3. Man är trött och eländig dagen efter
4. Det är omoget att supa bara för att vara lite glad
5. Det är omoget att tycka att supande är "coolt"
6. Man märker vilka som har supit sönder sin hjärna för dom blir som 15-åringar.

Ja finns säkert massa fler anledningar. Så nej, jag förstår mer och mer varför jag inte tycker festande är speciellt roligt.
Jag gick hem ca 22.30 och det var SÅ skönt!
Lite bilder blev det ändå

Så här ser man ut innan man börjar festa...

...och så här ser man ut efter några glas =)

Jag var ängel för en kväll =)

Fråga inte...

Jonna och Fabbe anlände...

Jag får så fruktansvärt dåligt självförtroende när jag festar, till skillnad från många andra som tycker dom är världsbäst och vågar mer. Jag blir tvärtom. Ännu en anledning till att hålla mig borta ifrån det.
När jag är på fest så känner jag mig bara ful och värdelös och jag känner att alla andra tycker jag är ful och värdelös också. Nej, det blir nog inget mer festande för min del.

Besök gärna min kost och träningsblogg

Bussy woman

2010-04-23T20:51:00.002+02:00

Blev visst ingen uppdatering under dagen. Trodde jag skulle kunna göra det på rasten men då kom chefen och sa att det var min tur att vara rastvakt. Jag är det så sällan så när jag väl är det så har jag inte alls någon koll, så bra att hon påminde mig.
Var bara att traska ut i det underbara vädret. Det gäller ju att välja rätt dag för rastvakteri ;)

Satt idag med chefen och en annan pedagog och gick igenom lite tider. Jag ska hoppa in på fritids och i 2-4:an lite grann nu för att ett några stycken ska ut och resa, bland annat chefen. Fast dom åker olika veckor givetvis =) Jag har första tjing på pass där det behövs vikarier och det känns ju helt underbart. Chefen vill inte ta in någon extra så länge jag är där och täcker upp. Fast det är en man som brukar hoppa in och han får jobba en hel del dom veckorna också. Fast han och jag har skitkul ihop och han är väldigt lätt att prata med.

Eftersom jag så gärna ställer upp så sa chefen till den andra pedagogen idag "Vi får snart ha guldregn över Marie eftersom hon alltid ställer upp" Sån credit går ju inte av för hackor precis =)

Nu ser det verkligen ut som om åskan har slagit ner här. Förstår, rent ut sagt, inte hur det kan bli så satans stökigt när jag nästan aldrig är hemma. Kan ju knappast skylla på man och barn precis. Egentligen är det rätt bra att vara singel och bo själv; man lär sig ta ansvar och ta hand om sitt eget skit.

Skulle egentligen på fest i morgon men jag känner mig så superstressad så vet inte om jag har någon ro till fest. Måste städa och tvätta, helst vill jag träna, måste leta presenter i morgon, laga mat etc. Finns massor! Tack och lov så är vännen jag ska till väldigt förstående och skrev förut "Å...sluta stressa gumman! Men jag slutar inte vänta på dig!" När jag skrev hur underbar hon var så skrev hon att jag är välkommen till henne när jag vill. Skönt att hon tar det så moget =) Henne måste jag köpa födelsedagspresent till, sen fyller Amanda år idag (5 hela år), Amanda fick en lillasyster i måndags som jag vill köpa något åt, pappa fyller år 1:a maj. Får se om det blir några pengar över till mig från min lön. Det vore ju lite trevligt =) Har lite räkningar också.

På tal om lön förresten. Idag fick jag mitt livs första lön. TJOHO! Hur bra känns inte det då?? Det är verkligen värt att fira. Jag gav chefen en kram i morse när hon gav mig mitt livs första lönespecifikation, dessutom så får jag mer i lön än vad jag och AF hade räknat ut. Jag är överlycklig!!!

Min låsta blogg är uppdaterad

Besök gärna min kost och träningsblogg

Ursäkta frånvaron

2010-04-23T07:39:00.001+02:00

Ursäkta frånvaron men det är mycket här just nu. Ska försöka uppdatera på jobbet under dagen

Besök gärna min kost och träningsblogg

Stjärnor var det här

2010-04-19T18:24:00.002+02:00

Just nu är jag riktigt seg. Trött och ont i skallen. När vi var ute i eftermiddags på jobbet så var det en liten kille som var fly förbannad. Medans jag står och tröstar en annan kille som han hade gjort ledsen så hör jag en viss susning från en del barn och jag ser hur dom tar ett steg bakåt. Jag tittade upp och hann inte ens reagera förrän jag kände en hård smäll på mitt huvud, mitt på kolat. Jag hör hur det liksom nuddar glasögonen men mest tog det på huvudet.
Jag tog handen på det onda och räknar, tyst för mig själv, till 10. Inte brusa upp. En annan i personalen går och tar hand om pojken som gråter av rädsla. Pojken bredvid mig säger "OJ, hur gick det?!" Jag fortsätter ha handen på huvudet. Healing bör ju funka i det läget.
När den andra personalen kom tillbaka så frågade han hur det gick. Jag kände mig lite trög, alltså trögare än vanligt och frågar "Vad var det han kastade?" "Det var den där" sa han och pekade på en tjock och stenhård pinne. Det liknade mer ett litet stolsben än någon pinne som var tagen från naturen.
Uppenbarligen så finns det fortfarande något där inne som jag kan ha ont i och jag är i alla fall stolt över att kunna säga att jag har sett stjärnor på nära håll! =)

Det krävdes ett par huvudvärkstabletter när jag kom hem

Besök gärna min kost och träningsblogg

Fläskfilé under bearnaisetäcke

2010-04-18T15:42:00.005+02:00

Idag gjorde jag en underbar maträtt (om jag får skryta lite =) ) Inte det nyttigaste kanske men ack så gott. Dessutom så är det ju faktiskt helg =) Har ätit och även vräkt i mig lite melon så nu står min mage i hur många hörn som helst. Men bara det får sjunka ner lite så kan jag nog trycka ner lite föda igen.

Här kommer bild och recept på denna ljuvliga maträtt. (Jag är ingen matfotograf precis haha)

Fläskfilé under bearnaisetäcke

1 fläskfilé
salt, peppar
smör till stekning
7 potatisar
4 rödbetor
2 palsternackor
1 rödlök
rapsolja till stekning

Bearnaisesås, egen eller färdig
sallad

1. Putsa filén. Krydda och stek gyllenbrun runtom. Efterstek i ugnen på 175 grader i ca 15 minuter
2. Skala och skär rotfrukterna i mindre bitar. Hetta upp lite olja i en stekpanna och stek rotfruktsbitarna tills de får färg. Salta och peppra.
3. Gör bearnaisen. Lägg rotfrukterna i en eldfast form. Skär upp filén och lägg skivorna ovanpå. Fördela bearnaisen över och gratinera på 175 grader i ca 15 minuter. Passa så att såsen inte blir för brun.
Servera med sallad.

Egen kommentar:
Jag tog bort både rödbetor och rödlök, men det blev supergott ändå.
Filén tog jag bort fettet på först och sen skar jag den i bitar innan jag stekte
Kan verkligen varmt rekommenderas.

Igår bjöd jag också pappa, mamma och syster på hallon- och björnbärspaj. En sån där lätt som dom gjort reklam om på tv. Man köper på willys (gjorde jag i alla fall) 2 påsar som sitter ihop, i en påse är bären och i den andra smulpajen, så är det bara att ha i det i en pajform. hur enkelt som helst och väldigt gott var det =)

Besök gärna min kost och träningsblogg

Rejäl utrensning

2010-04-18T10:36:00.002+02:00

Som ni kan se på min träningsblogg så har jag gått upp en del i vikt. Kanske inte går att se direkt där men om jag säger att jag vägde ca 49 kg vid nyår så förstår ni =)
Idag fick jag rycket att prova alla mina jeans för att se om några har blivit för små. Det var inte bara några. Hela 7 (SJU!) par jeans fick jag rensa bort. Jag rensar mer än gärna bort jeans men när jag upptäckte att mina cerisa jeans inte gick att knäppa så fick jag lite sorg i hjärtat. Men jag är så grymt nöjd över mina framsteg vad gäller vikten så det gick snabbt över. Vissa jeans som jag sparade gick nätt och jämnt att knäppa så fortsätter jag så här så kommer jag nog få göra en ny utrensning till sommaren =)

Nu ska jag äta mellis nr 1 för dagen. Blir ju så grymt taggad och motiverad när det går så bra. Är egentligen sugen på att träna idag men jag måste städa och tvätta så får hoppa över det och ta det i morgon efter jobbet istället.

Besök gärna min kost och träningsblogg